"Regel 1: Chefen har alltid rätt, Regel 2: OM chefen skulle ha fel gäller regel 1"
Efter allt oundvikligt trist med doping i sport och cykling så tänkte jag ändra inriktning. Det är inte lätt, speciellt då det kommer uppdagas mer och mer av dessa fuskare.
Men hur ska man se en fuskare egentligen, är det nått man skall acceptera och vart drar man gränser?
Ta tex nu cyklingen och så resonerar man som Lance, att fusk är att tillförskaffa sig fördelar mot konkurrenter. Men dom var sannolikt dopade de flesta så då kanske man inte kan kalla det fusk, man för ha en annan benämning. Ska intjänade pengar på tävlingar och sponsorer återbetalas, ja spontana tanken är faktiskt så, men är det rimligt möjligt, förmodligen inte.
Ta ett annat exempel, Arnold Schwarzenegger, han dopade sig som ett vandrande apotek och fick ära och berömmelse inte bara i idrotten utan mer i filmen och till och med i politikens väg, en fuskare, skulle han tagit sig dit utan lite "häst"piller, förmodligen inte.
Ta ytterligare exempel, hur många av er har känt lättjan eller svårigheten att plugga inför prov i skolan i eran ungdom. Uppfinningsrikedomen var säkert högre på att hitta genvägar än själva pluggandet, rista in saker i linjalen, skriva anteckningar i handen eller fusklappar på strategiska ställen, eller kika på en kompis som faktiskt orkat läsa läxan.
Ta lite mer specifikt träning, jag kan sätta pengar på att nån jag känner säkert svalt ett par koffeintabletter inför start med förhoppningen att det skulle ge ett par sekunder. Helt lagligt förstås, koffein är inte på listan, men att hitta lite fördelar här och där är nog en naturlig strävan.
Summan av kardemumman är att vi alla säkert "fuskat" nån gång, jag kan då med säkerhet säga att jag gjort det....linjaltricket låter bekant...så skall vi skicka alla till bödeln eller är det bättre att ha en låtgå mentalitet, och vart drar vi gränserna på vad som är accepterat och VEM drar gränserna. Kan ärligt också säga att jag svalt ett par liquider med koffein (energi gel för dom som inte vet vad det är) i tron att det skall pigga upp lite, "tyvärr" så tål min kropp inte detta ämne utan jag får en smärtsam ondhet i magen ganska direkt efter intaget, så det har nog stjälpt mer än det hjälpt (därav att jag inte dricker kaffe heller). Men likafullt, vi är alla en drös kålsupare det är bara mer eller mindre grad av fuskande vi pysslat med
Vi har alla olika synsätt på det hela. Spanjorer är ett folkslag som har sin moral och etik och Eskimåer en annan, finns säkert lika många åsikter som kalsonger, så vem är jag att döma att just jag har rätt.
Det finns liksom inga regler som reglerar reglerna, det är ju nått som vi hittar på eftersom och som några bestämt gälla för många. Nu inte sagt att vi skall fuska oss genom livet som värsta brottslingarna, men åter igen, vart går gränsen och vem skall vara det allsmäktiga regelverket. Ska vi låta oss själva finna oss i att befinnas i en dimma av tvetydigheter och sätta våran egen moral och etik? För att få en enad syn är en garanterad omöjlighet. Man kan ju knappt enas hur man skall hänga tvätten inom en familj, hur skam ska man kunna enas om större problem i världen då?
Dessa frågor kommer säkert att tas upp igen, inte bara av mig utan säkert av de flesta. Man får ju t.ex. en liten konstig rysning då man läser Vaccis blogg där han å ena sidan varit så exalterad och refererat cykling för att senare blivit så knäppt på näsan att det varit dopade åkare han jublat över, likafullt som vi åskådare blivit bortdribblade. Men hur skall han/vi agera, man är ju så funtat att man tror på männsikor, man tror att det är juste. I ena andetaget så dissar han nu Lance, Basso och en drös andra och i andra andetaget så prisar han Sagan. Men vem vet om Sagan är clean? Är ju en svår balansgång att låta sig invaggas i nån form av förtroende för att sen uppdagas att dom lurat skjortan av en, så blåögt...men det är ett facit man ENDAST kan sätta i efterhand. Hur skall man agera då, tro att varenda jävel är en idiot och fuskare...nja det blir ogörligt, men hur gör man. Naturligt blir att vara misstänksam då nått är för bra för att vara sant och fördömande då man vet en sanning och ändå kunna ha ett förtroende och känsla för folk att dom är ärliga, men då är vi inne på blåögdheten igen.
Detta bli moment 22 så det sjunger om det till sista versen och jag har inget bra svar på hur man skall ställa sig till detta. Men som en vis man sa:
"Tänk positivt först, det negativa är inte lika negativt om man inte har nått positivt som väntar"
Så från idag så blir det en kovändning (men förmodat några återfall), positivt tänkande skall genomsyra och fokuseras på. Text och innehåll och tankesätt - alltihopa - , det negativa hoppar jag helt enkelt över...jag hoppas det ger en positivare livssyn för både undertecknad och ni läsare
Idag så citerar jag Ronny Eriksson...jag steg upp och då var den dan förstörd!!
Imorgon är en ny dag och då kommer det bli fint väder med strålande sol och skidorna kommer glida på snön som en varm kniv i smör...
Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar