Försvunnen cykel

Tänkta faktiskt ta mig ett kort cykelpass idag. Styrde med bestämda...hmm...steg mot garaget, öppnade dörren och blev genast fundersam. Nån har snott cykeln, den står ju inte i sin ensamhet fastspänd i den obetydligt begagnade trainern. Fick hjärtat i halsgropen en kort sekund tills mitt norra och skarpare skytteöga skådade spanjorskan gemytligt avslappnad stå lutad mot arbetsbänken lite längre in. Hur kom den tid blev nästa tanke tills jag i en svag minnesbild kom på att ju själv ställde den där i fredags efter Arcusträningen. Den tredje och slutgiltigta tanken var att nu blev det onödigt besvärligt att genomföra träningen.
Kanske spotta igång träningen snart med mer än ett pass i veckan. Eller?

Förvirrad på riktigt

Arucs hallen runt runt

Sådär ja, då ökade man träningsdosen för 2015 ganska rejält. Räknade in 2h47min igår. Började cykla först av alla och slutade sist av alla, det var verkligen välbehövligt. Det gick inte fort på nått sätt, alla andra rundade mig som en vägkon, förmodligen svor dom en ramsa i tysthet om att jag mest var i vägen längst ut på bana 1. Jag körde exakt lika fort hela tiden, la mig på förutbestämd effekt, och döm om min förvåning att jag orkade hålla den hela vägen, jag tackar ljudboken som sällskap för ett väl genomförande. Nu väntar jag på att tennisen ska börja.
Tjolahopp

Ljust

Tänk att det ska va så här varje år. November och December är inte av godo. Visst är julen härlig ändå men mörkret är inte bra för psyket. Men nu...så skönt att det är mitten på januari, nu vaknar livsgnistan till liv igen. Då jag blir stor ska jag fly till solen eller göra som björnen. Säger som den gode Anders Jonsson...life is good

Tursamt

Körde samma pass för någon dag sedan som jag gett Christian i läxa att nöta på. Jag slog min elev med råge trotts minimal träning. Jag tror egentligen att CE var tagen av sin förkylning och att det smärtade lite för mycket i benen så han gav upp. Tur var är jag rätt envis utav mig, det smärtade outhärdligt även för mig, från 4 min och framöver, men så länge jag inte såg mina lungor sticka ut genom näshålen så fortsatte jag. Dumt, ja kanske, tungt jo för fan, längtar jag till nästa gång, inte alls, ska jag göra det ingen, vi får se.

Försprång

Skriver träningsschema för den gode Christian, jag hade en tanke på att följa den själv också, men fan va det ska va saker som kommer emellan hela tiden, speciellt då jag prioriterat ner träningen till förmån för allt annat så kommer det ofta så sist i kön att väntetiden är kvar då dagen tagit slut. Men det kanske vänder snart, imorrn....eller nästa dag....eller nästa

Kuta, springa, gå

Motionerade lite igår, skönt att inte bli andfådd som en förkyld blåval. 7km släpade jag mig runt, benen skrek sluta, men huvudet njöt i fulla drag. Det gick ohyggligt sakta, snudd på att man kunde kalla det jogga, jag anade en kvinna med barnvagn i omkörningstankar i periferin. Men kul, så himla kul, man ska inte skoja bort motivation och att va i harmoni. Cykla lockar dock inget ännu, men det kanske ger sig. Har ju gett Christian nästa schema på cyklingen och nu rusar han ifrån i kapacitet så det står härliga till, 10kg lättare är han dessutom, hujeda mig, CE du får putta mig numera, "you owe me one"

Släppt

Nu tror och hoppad jag att kroppen är fri från onda ting. Senaste 3 månaderna har jag blivi anfådd av att bara gå i en trapp, nu är inte det lika påtagligt dåligt. Jag har trott att det berott på dålig form, men så snabbt till missär från hyfsat tränat är väl ändå inte möjligt att hamna. Har haft värsta tankarna om allt möjligt som härjat i min kropp, förhoppningsvis var det inget allvarligt och att det är borta nu, men inget kul har det varit, bli anfådd så man måste stanna och flåsa efter 20 steg i en trapp är okul på alla sätt.
Nu ska vi se om det blir nått tränat snart också, framtiden får utvisa detta.
Nu går det mot ljusare tider.

Borta

Nu försvann min CTL kurva från Sportstrack, det blev noll. Det har den aldrig varit förrut

2015

Helt utan mål och förhoppnings vis helt utan missärer
Gott nytt 2015 på er