Hjärtat har ju varit extremt nervöst senaste året och det blev som kulmen för två veckor sen då extraslagen var väldigt besvärliga. Kontroll på sjukhuset och där tömdes jag på blod av nån Dracula wannabe. Inga prover visade att nått var galet men jag fick en låg dos av betablockerare för att lugna ner systemet. En tanke dom hade var att nervbanorna i min ablation för WPW-syndrom börjat ta ihop igen, en annan tanke var många bäckar små med allt annat i livet, jag vet själv inte vad jag skall tro förutom att det är sjukt störande.
Prövade idag att träna, döm om min förvåning att extraslagen försvann med stigande puls, men tröttheten kom mer och mer så jag orkade inte så länge, symptom från medicinen är sjunkande puls och även sjunkande maxpuls då receptorerna i hjärtat blir mindre. Pulsen och effekten vid 145 slag var den samma som innan, men jag hade svårt kliva över den gränsen idag, få se om jag testar nästa gång om jag orkar lite mer. Inte kul vara helt normal, men det är bara kämpa vidare.
En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi inte det, ta tillvara på livet.
måndag 18 september 2017
fredag 8 september 2017
Det tog stopp
Lite kill i halsen kombinerat med att pumpen slog ojämnt gjorde ett besök på sjukhuset nödvändigt. Fick nån lite rolig tablett att äta ett slag för att ta ner det nervösa i retledningen, ofarliga med dock obehagliga extraslag konstaterades. Hoppas det är det som spökat i bakgrunden för nu är jag inte ens stel som en 80 åring då jag skall kliva ur sängen heller. Nåja än ska jag inte ropa hej, men jag hoppas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)