Förnedrings bergsbestigning

Foto: Fredrik Riström

Känslan i dag var kanon, har sällan känt mig så stark i en backe här hemma i Sverige. Benen svarade perfekt, pulsen på fin och hög nivå och kunde balansera farten exakt på syran och bemästrade de gånger jag klev över gränsen, den låg mest på 92-94%, hade flertalet gånger tankar på att det här kommer att gå superbra...MEN då man blir omkörd av Boldrup som ett möte så blev man snabbt nedtagen på jorden igen, men det var kul så länge känslan att vara stark varade. Av alla 4 deltagare så blev jag toksist, inte alls kul speciellt med tanke på att jag trodde detta skulle bli kanon.
Att jag inte ens slog min egen tid (vilket jag först trodde, men jag hade fel vid dubbelkoll hemma) var ännu mer tragiskt. 2010 hade jag 16.57 och idag 17.27, sinnessjukt dåligt speciellt med tanke på att jag för två år sedan släpade på 7-9kg mer vikt. Vad jag ska dra för slutsatser på detta vete fanken, allt från att jag är mycket sämre tränad till att vikten är inte alls "viktig" har snurrat under dagen, men vad det egentligen beror på kan jag inte lista ut, träningsmässigt senaste månaden var ganska lik 2010.

Att jag har beslutat mig själv licenslös och minskning av cykelträning till 2013 känns rätt skönt efter dagens misär. Bara inse att detta tramsande med att försöka hänga med er andra snabba i klubben är ju bara meningslöst dravel från min sida. Varför liksom ens bemöda sig med att försöka då slaget är förlorat innan det ens har börjat. Nä cykling för att det enbart är kul vill jag hitta tillbaka till, likt 2010, då var allt på skoj och se så bra det gick, 2011 då man försökte lite mer seriöst så gick det till skogs utom vid ett enda tillfälle och 2012 ska vi inte ens prata om då allt regnade bort efter VR.
Mer skoj på hoj ska det va, och blanda det med lite alternativ träning som klicken grädde, så får man njuta då man känner för det, inga måste träningspass och allmänt tycka det är trist. Känns det som en vilodag eller tre (eller fem) så får det bli så helt enkelt