Skamgräns

Så här fantastiskt lite träning som nu genomförs känns lite fjuttigt, måste kliva upp ett steg på trappan för att öka på lite. Alla pass just nu körs dock fullt ös medvetslös och det går faktiskt rätt bra då jag är totalt utvilad varje gång jag iträder mig träningskläderna. Gårdagens pass var stavgång (stavsprint) på åsens eljusspår. Från lägsta punkten till högsta punkten, en sträcka av ganska precis 3 minuter av puls på rött. Därefter en enkel nedförsgång till startpunkten igen medans pulsen sjunker åsså fullt påslag igen. Var så mör att jag hade svårt att kuta rakt, låg hel tiden på ca 91-92%. Pressade mig 10 gånger denna sträcka och vart helt slak i kroppen.
Nu skall jag ju inte köra nått längre lopp på cykel till sommaren (typ Vätternrundan), så några mastodontveckor på 10h eller mer behöver jag inte tänka på, men att kliva över 3h gränsen borde nog vara en vettig tanke ändå, nu är det mest att hålla näsan ovanför vattenytan...
En stor fördel med att ha tagit det så här piano i antalet träningstimmar och bara köra dom på full fart är att träningsmotivationen stigit en del, de här halvtrista distanspassen (som tar sån tid) längtar jag till mer just nu, för att köra på gas i botten är inte en fröjd för njutning på nått sätt, så långa pass med lite längre intervaller på 80-85% av maxpuls låter ju som rena rama semestern, kanske nästa vecka, eller därnästa, ja den som lever får se.
Läste Andreas Lindens blogg och hans veckosummering var på 32h, jo 32h ni läste rätt, mäktig

Vill ni fördjupa er i rapporten från Armstrongs fällande dom, men orkar inte läsa alla tusentals sidor, så finns här en sammanfattning skriven. Jag läste dom i natt, helt otroligt utbrett och så många och så utstuderat, otroligt att det inte blev upptäckt tidigare denna systematiska dopning.