En av mina söner (träningsgalningen) Jonas summerade igår ihop Oktober månads träningsmängd. Det slutade på 86h, jag försökte räkna ihop mina och kom på att jag inte längre är i nåt systematiskt precisions "datamode" så jag får nöja mig med att säga att jag är inte nära den summan, inte alls nära, ganska långt bort eller rättare sagt - jag fastställer groteskt utskåpad....
För att rätta till siffrorna marginellt så grenslade jag i all hast trainern klockan 22.15 och rev av ett pass på exakt 80% i snitt puls. Sköt från höften i en enda lång intervall utan uppvärmning och endast 60sek nedvärmning, knäppte av Discovery på tv:n och stängde fläktar och datorn åsså var det roliga avklarat. Ingen eftertanke bara att bli så där lagomt trött. Sjön av svett under cykeln bevittnade om att det var lite jobbigt i vart fall.
Anledningen till sena timmen som är så brukligt var idag skjutsning till tennisträning i Piteå. Med uppsamling av träningkompisar i Klöverträsk och Korsträsk (vi samkör var 3:e onsdag) så slutade transportsträckan på 22mil för kvällen, man ska inte vara snål och ha ont om tid om man ska tillåta att barnen gör det dom tycker är skojsigt. Däremot så är Måndagsträningarna i Piteå endast Jonas alena på så då blir det ingen samkörning, men då blir sträckan mesiga 11mil enbart!! Men man lever bara en gång, klart man ska leva i nuet. Dock så låter det lite överkurs då man ser det i siffror. Men som jag brukar säga, "hellre i en varm hall med en kall läsk, än i en kall hall med en varm kopp"
Syster, jag har ett baktips som Eva inte nappat på, men kanske du bjuder på nästa helg då vi dyker upp. Mockarutor är gott, men skippa själva rutan och släng bara ihop själva smeten som brukar vara ovanpå åsså en sked var, klart...det där tramset i ugnen är bara onödigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar