Packade bilarna klockan 08.30 och svischade ner till
Akvariet vid som var dagens startpunkt för rutten vi planerade igår.
Startplatsen |
Kustvägen ner till Sarapita där det alltid är medvind så avverkades
kilometrarna lika fort som antalet jordgubbar i våran familj på kvällarna.
Långa sträckor så var farten riktigt hög utan att för den delen förta sig.
Vägen är bedårande och jag håller med Doc Fred att det här är riktigt Mallorca
cykling, platt, långt, varmt å mycket fika.
Sa Rapita, här kan jag bo i 4 månader om året |
Planen vart sedan att jag och Johan S skulle bestiga Sant
Salvador stigningen medans lärkarteamet avstod den inviten och genade till
Petra för en långfika. Total dominans i den branta delen av backen fördel
Johan, jag hade inte en sportmössa att sätta emot trots ledning med en serpa på
de flackare delarna. Min kropp ylade något då backen brantade till i stil med
”nu är det för brant för tjocka farbrorn”. Men kul att få köra om en drös med
mediokra tyskar i backen, det sporrade en del. Tiden min var ca 2min 30sek
sämre än ifjol, ingen bergsform alls iår som sagt.
Trött tjockis |
Trött smalis |
Bedårande utsikt på toppen, lite kort tog vi sedan innan
nedfärd som känns nästan lika jobbig som uppförskörningen i alla svängar.
Uppmärksammade Andreas Lindéns hatobjekts namn stod skrivet i vägen med krita,
jag förstår och håller med han till fullo…
Vägen från Felanitx till Petra trodde jag var ca 9km, men då
vi hade tryckt på i lagtempo i ca 4km i ca 41-45km/h och skylten informerade om
11km kvar så gick luften ur Johan lite, men ändå tappert kämpande hela vägen in
på rullen mumlades något om att ”Petra är nog en stad som inte finns
egentligen, likt Atlantis” samtidigt som jag snappade upp ord nått i stil med att
skinkorna hade tappat känseln i och låren brände, bra träning helt klart…
Blåbärs denna gång syrran... |
På plats i fikets meka på ön så blev det tårta och lite läsk
och lite snack med några andra svenskar där tanten i sällskapet skakade på
huvudet då svaret på hennes fråga blev ”15mil är dagens runda”
Via Monturi , Algaida och via servei vägarna ner till flygplatsen
där Johans sadel gav sig lite i ett gupp, inte lätt va så tjock och plufsig som
herr Sandström.
Summa summarum en riktigt fin dag i sadeln, strålande sol
och omkring 27-28 grader varmt på skalan.
Johan är vaken... |
Ooooh! Blåbären riktigt glittrar i solen!! :)
SvaraRaderaKostade inget extra ;-)
SvaraRadera