Lidingöloppet - check...

Klart enligt plan, målet var orimliga 3h, men med tanke på den snåla löpsatsningen, så var 3.15 kanske möjligt, det troliga var väl närmare 3.25.
Nu spurtade jag in på 3.09.45 vilket jag är nöjd med helt klart. Upplägget på loppet gick helt perfekt, genom att hålla en jämn och låg fart hela vägen. Den första kilometern gick dock lite väl söligt i trängseln, 8 minuter är inget man skriver in i rekordböckerna. Första milen gick på 1.01 och helt fräsch fortfarande, andra milen knep jag med total tid på gode exakt 2.00 blankt, fortfarande helt fräsch och fick hålla igen emellanåt för att jag visste att benen skulle knorra så smånigom, vilket också kom som en dråpslag vid 8km kvar. Orken var det fortfarande inget fel på men att få fart på benen som inte ville lyda alla kommandon som hjärnan kommenderade var inte lätt. Uppförsbackarna fick jag gå och med 4km kvar så fick jag även gå nedförs, på helt plan mark så gick det helt ok fortfarande, så det såg nog rätt lustigt ut på pulsklockan OM den hade fungerat.
Liten miss i förberedelserna så hade jag inte bytt batteri i pulsbandet, vilket resulterade i att efter 1km löping så blev pulsen lägre och lägre, vilket till en början gav mig falska förhoppningar om att jag var i kanon slag, men insåg att nog det var att hoppas för mycket. Så det var bara glömma att springa på puls, så jag tog fram plan b att klocka varje kilometer. Men med facit i hand så gick det helt ok.
I övrig så var jag förberedd på näsblod, så med en papperstuss i fickan första 15km och de sista 15km placerade jag den i högra näsborren för att stoppa blodflödet. I fickan hade jag även 3st liquid och några enervit tabletter, i handen höll jag en liten vattenflaska som jag kastade med 3km kvar. Enervit tabletterna var ingen höjdare då man springer då häxblandningen skvalpar omkring i magen, men blir lite lätt illamående, nog är det som skönt att sitta och sporta. Cykeltröjan var perfekt att springa i, kanon att ha fickorna bak att nyttja, och med minnet från Stockholm marathon då jag sprang i ett vitt och blått linne och publiken ropade typ "hyvvä suomi" till mig, så tog jag försvarsmaktens blågula sverigetröja, vilket också resulterade i "heja sverige" som lät betydligt trevligare.
Många trötta löpare som låg och kved i backarna sista 7km på alla sidor av banan, och en kille som låg mitt i spåret där han hade snava och landat på näsan, såg inget skönt ut, han som stod och spydde med 400m kvar såg inte så spänstig ut heller.
Jag har ju en plan med klassikern, men hade tänkt börja med den med sub-8 satsningen till sommarn, men om jag skulle springa Lidingöloppet under 3.10 så är det ju läge faktiskt att provköra Vasaloppet redan till våren.
Tågresa ner och tågresa upp gick utan problem, benen är förvånansvärt pigga i skrivande stund. Så kanske ett lätt rull på trainern för att skölja ur det sista.

Resultatet av 30km slit