Summering Mars

Träningen (å det mesta annat) blev under mars månad inte alls vad som var tänkt. Då jag räknar ihop mina timmar på en sadel så får jag faktiskt inte ens ihop 5h å då menar jag INTE sista veckan utan tyvärr hela månadens träning.
Träningen känns inte så viktigt längre, att försöka leva livet å lägga allt i rätt prioordning är mycket lägligare just nu. Agendan är full, och frågetecknen i dessa nya måsten är många.
Hoppas april har något bättre utsikter i sitt sköte och att andningshålet semestern på Mallorca verkligen kommer göra gott.
Cyklingen får bli vad det blir, hoppas att jag orkar nån gemensam runda på ön i vart fall, men då måste jag få till mer än 5h till nästa månad.

1min uppvärmning

Sen så satte jag av Kanisrundan gas i botten, pustade ut efter 21min hårdkörning och rullade hem 300m, vet inte om man kan göra utecykling så mycket kortare, men jag hade varken tid eller lust med nått mer. Snart slut på mars månad, timmarna kan jag räkna ihop på ena handen, alltså inte veckans timmar utan HELA månadens. Bättre försäsong har man ju haft, men det är ju inget viktigt, bara cykling.

6 feet under

Ja då var det dags för nästa ledsna dag, begravningen av vår kära mor. En mycket fin dag att minnas, Johannes döparens kapell, minnesstund på Margretelund och besök på gravplatsen, en dag som blev som mor ville ha den. Tack alla som kom och tog avsked, tack för alla telegram och Tack Prästen Helen som medverkade även på minnesstunden. Inte kul då man mister nära och kära, men tyvärr skall vi alla den vägen vandra någon gång. Birgit är död men minnena lever kvar i oss alla. Ta vara på den tid ni har.

Officiell premiär

Då vädrade jag racern idag, körde till mitt hemställe för förberedelser inför morgondagens begravning. Gasade järnet och tog slut i Asplövberg, då hade jag bara 30km kvar, kul kul. att inte träna ger rejäla framsteg - not. Jag firade med en varmkorv på kvällskvisten

Kortkort

Skulle cykla Arcus, blev inställt. Tänkte cykla långt ute i solen, blev less efter 2 minuter. Gasade allt jag hade kanisrundan, 20min sen fick jag nog för denna gång. Att säga att mars varit bra träningsmässigt vore att ljuga. April kan omöjlig bli sämre

100.000 tusen tyska...

Nä inte riktigt, men väl ca 100.000 kort har jag ögnat igenom för att få ihop ett lämpligt bildspel till våran mors minnesstund. Jag personligen har inga problem alls med att kolla på kort och minnas, jag blir bara glad och en del skratt har det blivit också av en del dråpliga bilder, 368 st lämpliga blev summan av kardemumman i bildspelet. Torsdagen blir kanske ingen munter tillställning, men man ska absolut tillåta sig vara ledsen också.

Regionsmästare 2014

Jonas blev igår Regionsmästare i Tennis Pojkar 18år klassen, grymt spelat och grattis till vinsten. Kan försöka försvara titeln nästa år då Jonas bara är 17 ännu :-)

Dricka morgon chokladen i den kanske?

Tack syrran

Du är för gullig. Leverans av nostalgidricka, tackar å bockar, mycket uppskattat.

Till Salu

Nu har vi då bestämt oss att sälja pärlan. Äldsta grabben köpte sig ju en Audi TT så nu har vi en bil för mycket i familjen därav att vi sätter ut bilen till försäljning.
Den finns på blocket men ni kan beskåda och läsa även här. Först till kvarn gäller

Annonstext:

Mycket välskött V50 DrivE 2009 (miljödiesel). En riktigt spargris, normal blandad körning drar den ca 0.45 l/mil, jag har kört som snålast på sommaren på 0.38. Den har gått endast i Norrbotten mellan Älvsbyn - Luleå och Älvsbyn - Piteå.

Jag har haft bilen sedan den nästan var ny. V50:n är dessutom sent uttagen 2009.
Utrustningen som finns på bilen förutom Volvostandard (ACC, Airbagar överallt, fönsterhissar osv osv.) är:

- Motor & Kupevärmaruttag
- Sommar och dubbade vinterdäck, båda uppsättningarna på aluminiumfälgar
- Skattad och besiktigad (skatten är väldigt låg pga miljöklassad bil)
- Full servicebok, senaste servicen för ca 200 mil sedan
- Dieselvärmare med två tidur och direktstart
- Vändbar matta i bagaget
- Nya torkarblad

Finns inte en enda skada eller skvank på bilen, det är i mycket fint skick. Endast handtvättad.
Säljer bilen för att vi köpt ny bil och har nu en bil till övers som vi inte använder.

Maila eller ring vid intresse eller vid ytterligare frågor.

Vid enkel och smidig affär kan vi säkert bryta arm om priset. Men det gör vi på plats efter provkörning.

Prästens lilla kråka

...skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, än slank hon dit, än slank hon ner i diket.

Mitt andra pass sedan OS (jo jag vet det är tragiskt lite, men vad gör man) blev inte som jag tänkte mig. Efter uppvärmning och ett par minuters "ta i" så blev jag så snopen så jag funderade om armageddon var i antågande. Plötsligt brakade h-vetet lös och hela cykeln började wobbla som besatt och två sekunder senare så har ryggmärgen klickat ut högerfoten och räddat mig från att bryta nyckelbenet i garaget. Det blev mer en halvvurpa och en förskräckt gubb suck. Insåg direkt att det inte var dags att träna idag heller, så jag avbröt direkt, ställde cykeln mot arbetsbänken och funderade när vi skulle ses igen. Vete skam hur den hade hoppat ur trainern, men jag tänkte inte lägga nog stor tid på brottsplatsutredning, det blev som det blev helt enkelt.

Roligt besked idag var att syster yster bokat resa till mallis och sammanstrålar under tiden vi befinner oss på ön. 10 dagar i solen med familjen tennis, kul kul.

Till synes lika

Det är som om man växlat spår, bytt synfält och orienterat vilse. Man har fått en annan aspekt på spelet vi spelar. Att längta efter framtiden mot att njuta i nuet har fått olika styrkor mot hur det var för ett par veckor sedan. Det ter sig likadant för den oinvigde, men ack så olika för den som sitter i stormens öga med facit i hand. De döda poeternas ledord kan tyckas vara uttjatat, men det är först nu det har fått en mening och är inte bara ord på en vägg. Våga leva nu, sedan är det för sent. Game on!

Veckorna rullar på

What was that

Helt plötsligt blev det lördag, jag vet dock inte hur det gick till

Tränings inriktning

Pga förekommen tragiska omständigheter, förkylning som verkar bli långdragen, motivationsbrist och förmodad tidsbrist närmsta tiden framöver så avbryter jag all form av cykelträning (träningen senaste tre veckorna har ändå varit i princip obefintlig). Schemat som jag försökt följa blev det bara pannkaka utav, effekten bara sjönk och sjönk trots att jag följde programmet i princip prickfritt. Då jag blir frisk och har tid så kommer jag att eventuellt sporadiskt träna, men då kommer jag träna det jag spontant känner för, känner jag för att löpa en runda så får det bli så, känner jag för att cykla so be it och känner jag för att kanske styrketräna så får jag helt enkelt ta och göra det, och är suget noll så blir det inte nått.
Sorry mina Mallis resenärer ni får vänta på mig på rundorna om ni orkar, annars kan jag cykla själv, jag hittar. Jag kommer ta med cykeln ner, så det får bli vad det blir, känner jag att undertecknad bara blir en belastning så blir det poolen istället.
Inför sommarn så är det en blankt papper som jag förutspår, kanske nån gemensam träning eller så, skall man kanske mäkta med, eller så blir det så att jag som genom ett under blir 10 kg lättare, fyller mina lår med dryga 100w mer och är i toppform, men den risken är nog obefintlig. Nu blir det bara njutningsträning om det blir nått.

Var sak har sin tid och så är läget för den stackars tappre Älvsbybon i dagsläget. Nångång nånstans i framtiden så kanske det finns andra inriktningar och förutsättningar för mig.

Bloggen fortsätter som vanligt, dock blir ju givet träningsinläggen färre, men rolig läsning skall jag ändå fylla upp eran dyrbara lästid med. Så håll utkik, det kanske blir roligare än tråkiga intervall berättelser.
Rock on!

Som en stock

Ackumulerad anspänning, förkylning och tomhetskänsla gjorde att min natt blev 13h med John Blund. Nu är det åter vardag. Livet har absolut inte stannat av, det finns så mycket som kräver ens närvaro och engagemang, men lite extra tid för eftertanke får man allt ta sig. Livet är kort så ta vara på varje dag är mitt råd, jag har sagt det förr och påminns om det igen. "Det gör vi sen" är nåt jag är grovt allergisk mot, speciellt om man egentligen kan göra det redan nu. Ta vara på er tid, har ni inte gjort det hittills, så börja nu.

Snutet ur näsan

Snor, som grädde på moset mitt i allt annat. Nåja, det får bli ett annat år det här med cykling, just nu är det på 10197:e plats i agendan.

Skingring

Drygt 2h gas i botten på en CX får vem som helst att skingra tankarna från vad som helst till att mer fokusera att bara trampa eller övertyga sig själv på att inte sluta trampa för att det smärtar i benen. Nu pirrar det i muskeldelarna i låren så där obehagligt skönt som det gör då man tagit ut sig.

Andra tankar

Man får som ett annat perspektiv på saker och ting, tankarna är splittrade och känslorna är underliga. Dagarna som tycks flyga för bi i racer fart känns ändå gå i slowmotion. Vardagen har sina normala åtaganden samtidigt som många nya måsten har tillkommit, saker som man inte hade hoppats på skulle hände i närtid har nu hänt. En tomhetskänsla har infunnit sig som ord inte exakt kan beskriva och hjärnan söker minnesbilder till men som förmodligen inte finns. Ett emotionellt vakum beskriver sinnesstämningen som har infunnit sig för tillfället. Det sägs att tiden läker alla sår, men jag vill inte det skall läka, i vart fall inte så att minnena flagnar, jag vill minnas och jag minns med glädje våra 44 år tillsammans. Tack mor du har en stor del att jag är jag, och det bär jag med stolthet.

Domaren har blåst av matchen

Birgit som liten, en av hennes favoritbilder på sig själv

I natt så somnade våran kära mor in lugnt och stilla efter en lång tids sjukdom, som senaste veckan eskalerade rejält, hon hade sällskap av nära och kära hela tiden sista tiden och Anneli och Eva fick vara där vid sista andetaget. Sorgen efteråt är jobbig men det är ett bevis på att saknaden är stor. Döden kommer alltid i fel tid hur man än vänder och vrider på det, men den är tyvärr oundviklig för oss alla. Minnena är många och och tiden framöver kommer bli prövande, men man får tänka som så att det är ett bevis på Birgits storhet som person och se alla minnen på ett ljust sätt och nått som man absolut vill behålla för resten av sin egen tid på jorden. Birgit satte alltid alla andras behov långt för sina andra och skall bli ihågkommen som en omtänksam person. Skall man sätta ett ord på henne så måste det bli just omtanke. Vi skall absolut sörja hennes bortgång, men inte gå i diket allt för länge. Livet går vidare fastän det känns svårt just nu. Vår mors vilja är absolut att inte vara allt för ledsna utan att fortsätta livet fastän hon själv inte är med fysiskt, hon har fått en egen plats i våra tankar.
Många minnesbilder fladdrar förbi men det går inte få alla i ord. Nu skall vi inte gräva ner oss allt för mycket utan minnas med glädje åt de 66 fantastiska år som hon ändå fått.
Vi syns sen kära mor.

Jag och min kära lillasyster Anneli

En av de sju

Efter en monstervecka med jobb jobb jobb och en massa annat så var orken slut, var så trött så jag sov i 12h till tisdagens morgo, lika trött som en av Snövits kompanjoner. Hade planer på att träna under måndagskvällen men det var en omöjlighet, så återigen börjar en vecka med vilodagar. Tur det är tjockisdagen imorrn

Auktion

Först andra och idag tredje passet för denna vecka genomfört, synt satan att det redan är söndag. Jag får kompensera detta låga timtal som inte ens kom upp till 3h till nästa vecka, det är ju trotts allt sportlov och då skall man väl sporta, eller?!

Skillnad på tränad och otränad

Det vet ju alla att det är skillnad, stor skillnad, men varför det är som jag snart beskriver kan då inte jag förklara.
Även fastän undertecknad inte är vindsnabb som en del av er andra cykeltokar så kan jag mig tycka att kondisen nog är bättre än säkert 99% av befolkningen. Men att gå i en trapp i ett hotell det är jobbigt medans de normaltränade går obehindrat. Ju mer tränad jag är ju mer flåsig blir jag vid typ trappuppgång ouppvärmd, alltså inte så man står och tokflåsar, men man blir som lite jobbigt trött ett par andetag innan syranivån blivit normal igen medans de normaltränade inte tycker det är jobbigt alls. Men sen kan jag gå upp och ner i den där trappan tills jag blir less medans de otränade ger upp efter ett par gånger. Fattar inte vad detta fenomen beror på, men det man inte förstår får man helt enkelt lämna, som min kära morbror brukar säga.