Domaren har blåst av matchen

Birgit som liten, en av hennes favoritbilder på sig själv

I natt så somnade våran kära mor in lugnt och stilla efter en lång tids sjukdom, som senaste veckan eskalerade rejält, hon hade sällskap av nära och kära hela tiden sista tiden och Anneli och Eva fick vara där vid sista andetaget. Sorgen efteråt är jobbig men det är ett bevis på att saknaden är stor. Döden kommer alltid i fel tid hur man än vänder och vrider på det, men den är tyvärr oundviklig för oss alla. Minnena är många och och tiden framöver kommer bli prövande, men man får tänka som så att det är ett bevis på Birgits storhet som person och se alla minnen på ett ljust sätt och nått som man absolut vill behålla för resten av sin egen tid på jorden. Birgit satte alltid alla andras behov långt för sina andra och skall bli ihågkommen som en omtänksam person. Skall man sätta ett ord på henne så måste det bli just omtanke. Vi skall absolut sörja hennes bortgång, men inte gå i diket allt för länge. Livet går vidare fastän det känns svårt just nu. Vår mors vilja är absolut att inte vara allt för ledsna utan att fortsätta livet fastän hon själv inte är med fysiskt, hon har fått en egen plats i våra tankar.
Många minnesbilder fladdrar förbi men det går inte få alla i ord. Nu skall vi inte gräva ner oss allt för mycket utan minnas med glädje åt de 66 fantastiska år som hon ändå fått.
Vi syns sen kära mor.

Jag och min kära lillasyster Anneli