Rannsakning

Drog av ett pass i garaget igår. Funderade på livets mening, orättvisor i världen, att man blir äldre med åren, syftet med sin egen närvaro på jorden, min mors tråkigt död, vad som händer när man själv drar ner rullgardinen och allt däremellan. Ja jo jag tog i ett slag med hög puls också, såg på motocross i vanlig ordning och då sommar säsongen visas på datorn blir intervallerna 1*30min så också idag.
Jag kom inte på alla svaren på alla funderingar men en sak är jag säker på numera. Konditionssport är inget för mig alls, jag har tvekat många gånger men nu är jag övertygad. Tekniksporter det är min grej. Gårdagens koll och jämförelse mot 2013-11-20 så är jag idag exakt 30w under min nivå från fjolåret. Alltså orka liksom, allt som man gjort innan är ju helt meningslöst i konditionssporter. Visst har man ju nån slags grundnivå, men att höja sig från den är ju ett enda slit och tidsåtgång. Ingenting får man gratis, ingenting som man gjorde "nyss" har man nytta av nu. Man sliter och går an för att sen ha ett uppehåll och då är man tillbaka till rutan GÅ. Det tar ju som aldrig slut och så for man slappnar av så är man bankad ner i skoskaften igen. Som ett ekorrhjul, runt runt man kommer aldrig framåt man står och stampar på samma ställe, eller ett par steg bakåt.
Nä tacka vet jag tekniksporter, visst ska man ha en viss form av kondition där också men tekniken man lärt sig den sitter där. Sen kan man givet ha viss form av tajming och sånt, men tekniken den blir man aldrig av med. Som att cykla enhjuling, gå på lina, slå ett golfslag eller jonglera, har man väl lärt sig det så kan man det, simple as that.
Nä ju mer jag tänker på det ju mer avlägset kommer jag att träna för att prestera i en konditionssport. Meningen med livet är så mycket mer än att slita för ingenting, träna för välbefinnandet det är en helt annan aspekt, men där behövs inga 1*30 på 300w
Pratade lite löst om att lira lite tennis ifjol, men dagarna gick och sommarn tog slut, men 2015 det kan det bli ordning på torpet då. Kul få göra nått annat än att svettas i garaget. Sen är man ju ingen ungdom längre, så att prestera mot de som har oherrans mycket bättre förutsättningar både i ålder och tid, nja, det är som att försöka slå hål på Berlinmuren med huvudet först.
Nu är det definitivt, jag har bestämt mig på riktigt, cykling från nu är bara för att jag ska må bra, prestera det la jag just åt sidan till 100%, den lilla gnutta som florerat i mitt huvud på nån bra tid i nån mallis stigning eller eventuellt nån rekordmil eller nått KM eller så, nej nu är det slut med tramset, jag blir bara irriterad på mig själv att jag varken kommer framöver i träning med den tid jag kan lägga ner eller alla sanslöst meningslösa försök att gå ner i vikt vilket är en pest och pina varje gång till vilken nytta...?
Nu fortsätter livet med annat också, cyklingen får va kvar som terapi och hålla de gråa håren på avstånd, åren går och jag har inte hur mycket tid kvar att slösa med, kan ju inte sitta å svettas i garaget flera timmar varje dag liksom, det är ju som att spärra in sig själv i rutan man går till UTAN att passera GÅ. Kommer inte som innan eventuellt prioritera cykling före nått annat, det blir vad det blir och när det faller in. Får fika mig runt mallis till våren, låter inte alls tråkigt på nått sätt.
Fånga dagen, varje dag. En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi inte det. Njut medans det finns tid för det
Amen