Varannandags varianten håller i sig. Grenslade cykeln idag och begav mig upp i bergen mot Gallilea, kanske lite enformigt men då man sett hela ön flera gånger om så är variationen inte lika viktig som njutningen i värmen. Dock så trodde jag aldrig jag skulle yttra orden att det är lite väl varmt men det är det faktiskt. Som att cykla i en hårtork med 32-35 grader i skuggan hela tiden. Sen att min kropp verkar ha fått fnatt och leker tvärtomleken. Förrut så var det flåset som satte begränsningen, att hålla länge över 89% var en plåga och lungblåsorna tittade ut emellanåt men benen var i princip alltid fräsha. Numera är det precis tvärtom, att ligga på 88-92% är inte speciellt jobbig, skulle med lätthet kunna gå upp till 95% utan problem men benen dom är lika böjbara som telefonstolpar efter ett tag. Avbröt bergsrundan efter Gallilea som iofs gick fortare än senast och gled ner mot spetsen på Santa Ponca där utsikten är bedårande bland rikemans villorna och Porsche bilarna.
Ett lätt energiintag efter avslutad runda och sen polhäng och ytterligare dopp i polen i finvädret, man är ju som en fisk snart eller möjligt en säl. En stor fördel med att åka på hösten är att man inte behöver gnugga in en blek kropp med liter av solskydd. Nog för att jag sällan blir röd och mest använder faktor 6, men smörja måste man ändå. Nu smörjer jag bara nästippen, det räcker.
Nu snart blir det tennis med Jonas, kul. Mat och efterrätt på nått läpligt matställe får som brukligt avsluta kvällen. Hadehörs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar