Alltså det här med att bli bra på det man tränar, va trist. Enbart cyklat nu i snart 1,5 år, i princip inte tränat nått annat förutom lite tennis. Åj satikens järnspikar så kass man är på springa, jag blir så trött på direkten utan att egentligen springa fort alls. Hade jag cyklat så här sakta som jag springer så hade stödhjul varit på sin plats. Men pulsen den är skyhög, benen och hela kroppen skriker sluta din idiot, jag blir helt matt i lacken av att springa, färdig för räven och tilldelas Marinen, slut som artist som en skadskjuten enbent sengångare. Usch vad hemskt det är att känna sig otränad, men nu jäklars måste jag lägga in lite löppass och kanske skidor då snön faller, så här kan jag inte ha det. Skämmes på mig. Hur långt sprang jag då, ja typ 9 minuter, dvs Beep testet till nivå 9:4, mitt personliga är 12:2 och normalt brukar jag komma till 11:x, men 9:4 och då hakade liemannen på i periferin sista minuten. Jag var så trött så klockorna stannade ett litet tag och fröken ur tog livet av sig. Hujeda mig så sliten jag vart. Men jag hade satt mig för att öka sen missärpasset för två veckor sen då jag mäktade med 8:8 och 9:2, så det är ändå på rätt väg på någe underligt vis.
Fotade lite då jag kom hem till byn, dimman låg tät
|
Lite spöklikt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar