Sävast MTB var på tapeten idag. Mycket fint väder och ganska många MTB cyklister i startblocken och så jag dessutom. Jag börjar med att bekräfta att MTB är INTE racercykling, inte ens nära.
 |
| Scotten väntar på att plåga mig |
3 varv på en 9km bana som var rejält kuperad visa det sig, Jag visste redan innan start vem som skulle slåss i toppen, eller rättare sagt vilka som skulle slåss om silvret efter Daniel Dyrander, men likafullt så provade jag gå med ett tag, låg ett tag och slet som en galärslav i dyningarna av de snabba, men då varvet började närmade sig hälften och jag inte längre hade riktigt kontakt så gick proppen ur och jag slog av på tempot full av syra, gluttade för första gången ett getöga på pulsmätaren och den stod på 97% vilket därmed bekräftade känslan i kroppen. Röding och en kille till passerade efter en stund och dom såg jag inte till mera, såg ingen mer överhuvudtaget resten av loppet, så första varvets tid avtog betänkligt mest beroende på den trötthet i lårmusklerna jag införskaffat. Inte den bästa taktiken för en framskjuten placering...
 |
| Tack för idag sävast... |
Mycket bra träningseffekt antar jag resultatet blev, placeringen blev medioker och att läsa av att man är 19 minuter efter Dyrander är ren och skär utklassning. Jag bekräftade bara ännu en gång att man blir "bra" på det man tränar, och nått MTB:ande att nämna från denna sommaren är lätträknade, de som avverkats har varit på asfalt...
Rev av ett löppass med intervaller på löpbandet då jag kom hem samtidigt som Murray sopade banan av världsettan Federer, så idrotten är inte logiskt men det vore väl ack så tråkigt om det vore så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar