Trippelt så roligt

Då Joel (en av sönerna) hörde att jag och Joakim varit ut och cyklat för någon dag sedan så blev han också sugen. Vi byggde en cykel från alla delar jag hade hemma förra vintern men intresset har varit svalt hittils, några trainerpass har det blivit och ett test ute på ca 500m. Men i ärlighetens namn, vem tycker inte trainer är trist (möjligt vis Wieselblad eller Mazze då).
Men idag blev det då slag i saken, vi alla tre drog iväg på ett pass runt klassiska Broarna runt. Efter lite skolning på klicka ur och i pedaler och lite justering av kadens och ligga på rulle så gick det som smort. Joakim fick hålla farten och Joel låg till synes helt oberörd bakom och jag bredvid på min MTB. På vägen tillbaka så gjorde vi ett försök till fartökning och dra ifrån Joakim med några attacker men han bet sig fast. Direkt efter det andra försöket så frågade jag Joel om han hade nån ork kvar, han såg ut exakt som Thomas Vockler då han svarade att han var pigg och drog iväg som en avlöning, ingen av oss orkade hänga på, jag segade mig ikapp i Brukte backen då han väntade som en gentleman, då jag manade på att han skulle fortsätta fick jag bita i ordentligt för att pressa mina 54 breda Rocket Ron genom friktionen på asfalten då Joel drog i typ 35-37 km/h ändå fram till Rondellen, grymt imponerande. Sen provade vi Kyrkbacken och där mjölksyran fick en ny medlem i klubben då inledningsfarten var för hög som en riktig rookie...
 Mycket kul pass och det dröjer nog inte länge innan jag får byta MTB till CX för att hänga med grabbarna överhuvudtaget.
Jag är otroligt glad över deras intresse att träna och jag har inte manat på dom en enda gång, tror och tycker att ett eget påkommet intresse gör så att det håller i sig längre. Är allergisk mot att påtvinga någon av grabbarna att träna och gå över deras egna beslut och val. Dom får välja helt själv vad och när dom ska träna, gärna låter det bli riktigt svårt för dom ibland och låtsas inte orka "ställa upp" emellanåt, då blir intresset och längtan att träna ännu större, lite tvärtom coachning helt enkelt, men samtidigt ge en liten knuff och positiva pushar i rätt lägen stärker.Samtidigt då dom blir mer seriösa i sitt utövande så skall dom tåla kritik och "tips från coachen" också, ingen lätt balansgång detta och många "galna" och fanatiska föräldrar har misslyckats, men jag räknar mig långt ifrån att va en av dessa, speciellt med tanke på att jag hatar fotboll...

Fick just i skrivande stund en stilla undran av en lycklig kille med ett leende på läpparna när vi ska cykla nästa gång, jag tror jag är på rätt spår...