Det såg inte lovande ut på plats i skogen utanför Piteå för årets sista rekordmil. Regnet öste ner och blixtarna slog tätt i trätopparna. Antalet deltagare måste då varit all time high, om jag räknade rätt fick jag ihop det till 21 hugade cyklister. Det fick delas upp i två startgrupper, en blev vi motionärer som samsades om, och då vi blåbär var klara så fick hallonen ta vid och ett av bären där var långväga gäst från Umeå nämligen Mats Nygren. Med låg cykelmotivation efter TOJ och trotts risiga förhållanden så slogs då äntligen det 9 år gamla banrekordet av den snabbåkande Fuji åkaren. Det nya lyder på horribla 12.44. Då skall det även beaktas att nästan alla deltagare med effektmätare hade högre eller samma effekt som förra veckan, men ändå med tider som var 20-25 talet sekunder sämre.
Mitt eget lopp vart katastrof, jag slog bort allt med siffror då jag hade startat och kommit igång, dumt val, jag gick så stum så stum. En sak var dock glädjande, jag slog mitt effektrekord på 5 minuter, lite trist att jag hade 10 minuter kvar att cykla då, äsch då som man säger i Västerbotten. Men man lär så länge man lever.
 |
| Mästerkocken |
Plättarna som bjöds på efteråt var som vanligt högklassiga och Måns far (som jag aldrig kommer ihåg namnet på) hade som vanligt stenkoll på hur jag vill ha dom. Så där lite brända och frasiga i kanten. Alla åt sig garanterat mätta, och Måns mor servade alla med mjölk, grädde och sylt. Per hävdade att han bara åt två, jag synar med ett sprucket par i tvåor.
 |
| Mumsar i sig på löpande band |
Tack för i år och jag hoppas väl mött nästa år. Jag fick även ett pris, förmodligen ett tröstpris. En brandvarnare, den började larma då jag stod bredvid Nygren så het som han var i dag :)
 |
| Glad ny banrekordhållare, grymt kört |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar