Bra kombination

Solsäng, semester, bärbar dator, SVT play, OS tävlingar, en kall dricka, grymt soligt och varmt väder...hur bra som helst

Vad har jag egentligen gjort

Efter information av Christian så var vägen till Björkberg asfalterad vissa dålig partier och var nu helt ok att cykla.

Fint med nytt

Så det vart en tur dit upp idag, mycket trevlig och då slog det mig att denna tripp var den första dit upp. Lillträsk har jag också bara cyklat en gång. Brännberg ett fåtal gånger, Broarna runt också bara ett fåtal gånger, Sikfors aldrig iår och inte heller till Klöverträsk och bara en gång till stugan. Inte en enda tur MTB i skogen. Har jag överhuvudtaget cyklat nått iår, verkar ju knappt varit någonstans.
Jag får helt enkelt skylla på stigande ålder och att seniliteten slagit till och jag inte kommer ihåg nått längre..

Kappkörde med några renar, dom lämnade W.O trots att dom var dubbel så många i laget

Premiär 2012

Det tog ett bra tag innan man fick grensla cykeln för att bli trött mot andra i för mig årets första motionslopp. Allt annat har ju regnat bort eller på annat sätt uteblivit detta år. Många till start på den helt nya bansträckningen i Skellefteåtrakten. Mycket fin arrangemang som vanligt av Västerbottningarna.

På väg mot tröttheten

 Loppet präglades av en del hårdkörningar i backarna och några försök till soloutbrytningar men allt samlades till en sista avgörande spurt av de fåtal som blev kvar i "huvudklungan". Tanken var att Peter, Per och jag skulle göra leadout till Forsberg men då Peter behagade parkera i sista backen så blev vi en man kort. Per öppnade upp spällen vid 800m kvar och jag tog över vid ca 500m kvar och därefter hade Forsberg på egen hand ca 200m att ansvara över, men då vi nu var en kort så blev det killen bakom Forsberg som fick bästa uppdraget visade det sig så det blev Nybyn på plats 2. Kul som attan även fast placeringen för mig själv är helt okänd och förövrigt helt oviktig, men ett rött tåg till en första plats hade vart mumma, nu blev det rätt läckert ändå och man lär av sina erfarenheter så nästa läge så tar vi dom...
Lagomt utvilad trots mastiga backar landade snittpulsen på moderata 75%, däremot så var uppdraget upp på 99% av maxpuls en liten stund, ingenting man tänker på just då dock

Men att vi slapp regn, nej inte det...

Succe uppladdning

Tänk om helstekt älgfile är som dunderhonung inför ett cykellopp. Det blir dyrt i längden, men ack så gudomligt gott. Vi toppar det med 5 liter nyplockade jordgubbar med grädde. Kan det bli bättre, jag har svårt att tro det...

KM Tempo 2012

Snorkoll på sig själv och sina motståndare

Gissade innan loppet startade med ett sms till Riström följande tider
Lundberg 14.05
Riström 14.09
Jag 14.33
Engman 15.15

Resultatet topp fyra 2012 blev
Lundberg 14.07
Riström 14.16
Jag 14.35
Engman 15.20

Vi tog kortet utan cykel för att variera sig lite

Lundberg blev alltså dubbel klubbmästare detta året och blev först med det i klubbens historia. Grattis och mycket bra kört, det var inte lätta vindar idag.
Snabbaste dam för kvällen var Marie som gled in på 16.30 . Håkan och Svenne var också med men tyvärr så var mitt minne för kort för att komma ihåg alla tiderna, i övrigt så var det glest med deltagare från Nybyn.
Några Piteå CK smög sig dock in och genomförde loppet utom tävlan. Kent på ca 16.25 och Petter på ca 14.25. Med den farten Petter höll första 200m så hade han nog kommit in på 10 blankt om den öppningen hade hållit.

Knak, gnissel och skrammel

Knirket som jag hade i cykeln igår var enormt irriterande på mitt redan tärda psyke, och inte var det bättre att en av bilarna hade ett högt gnisslande ljud då jag kom hem dessutom. Efter en hel del letande och demontering av framhjul på bilen i morse (förmiddag för de flesta) hittade jag stenuslingen som hade kilat mellan bromsskivan och skyddsplåten, bort med den och det vart tyst, skönt
Letandet av fel fortsatte därefter på cykeln och efter mycket testande så konstaterades först att felet satt i bakhjulet och efter demontering i molekyler och rengöring så visade det sig att klackarna i bodyn behövde lite fett så att inte metall mot aluminium skrap i torrt frihjul skulle fortplanta sig som en resonanslåda till fälgen via ekrarna. Då vart det även tyst och skönt på den fronten.
Nu skall jag bara leta vidare på den felande länken i mitt huvud varför motivationen är som bortblåst, känner på mig att det kommer ta lite längre tid. Det jag funderar på just nu är om jag är på väg längre ner i dalgången eller om jag nått rock bottom och kan börja klättringen uppåt igen. Många fler lopp att tvinga sig igenom och mer uppslutning på träningarna tror jag vore medicinen för detta. Att längta till träningarna är inga problem, just nu tycker jag dessa lopp mest stör min träning å det grövsta. Personbästa på klubbmästerskapet tidsmässigt skulle kanske förmå att bli en ljusglimt, men jag gissar att resultatlistan redan är klar innan loppet ens har startat. Jag har redan noterat den på ett papper bredvid datorn, få se om jag har 4 rätt av 4 möjliga. Är väl tyvärr tveksam om att vi blir fler startande än just 4:a, men jag hoppas givetvis på typ 25 som i fornstora dagars KM

KM Linje 2012

Andreas Lundberg mycket rättvis segrare. Utbrytning drygt 2 mil som höll hela vägen och lyckades även spurta ner Peter som anslöt då det var 3km kvar. Stort grattis Andreas, nu klipper du dubbeln på torsdag då det vankas Tempo KM, tror Fredrik är största hotet i dagsläget.

Själv var jag helt omotiverad, exakt som jag varit hela sommaren. Så det var rätt kul att kunna slappna av och inte bry sig om loppet för egen del utan mer vara publik på främsta sätesraden. Mycket "intriger" och olika syften och mål speglade loppet, en del farthöjningar varvade med några utbrytningsförsök och lite rävspel var otroligt intressant att följa.

Lite tam uppslutning på ett KM kan tyckas, trots det sköna vädret om man bortser från motvinden förstås.

Vet inte riktigt hur jag ska få upp motivationen för att cykla träning/tävlings lopp, tycker just nu att det är trist så det förslår och vill helst stå vid sidan om, ja den känslan har jag faktiskt haft mer eller mindre sedan hemkomsten från Mallorca (som var kanonkul som vanligt).

Under kvällen var benen superduper och kroppen svarade som aldrig förr, men det hjälper föga om man är noll intresserad och helt omotiverad att göra nått utav det. Kikade på snittpulsen från loppet och den var ganska precis på 73%, mycket mindre än en normal hård träningsrunda. Jag ides inte ens spurta och det som jag tyckt varit så kul innan, tänk vad motivation kan lägga krokben.

Dock tycker jag det fortfarande är kul att träna, speciellt då jag får variera mig mellan cykling och löpning och på vintern lite skidor. Nåjå, jag får kämpa vidare med lite mer lopp i kroppen så kanske hjärnan kommer på bättre tankar.

Grattis än en gång Andreas, nu förstår jag lite bättre hur tankarna i Gunde Svans huvud var 1991 på VM (inte för att vi ska jämföra oss med dessa giganter men förståelse för motivationens inverkan är inte att förakta)

Bragdguld 2013

Vart är alla cyklister, 2st på en gemensam träning kan man knappast kalla gemensam träning. Nåväl Sven och jag tog ett snackpass till Lillträsk och tillbaka. Trevlig vägsträckning synd på alla sprickorna bara. Tog en ensamrunda efteråt med gamla godingen Broarna runt i lagom hård fart. Väl hemma så avrundades passet med 7km löpning med äldsta grabben Joakim.

Men nu till årets roligaste nyhet.
Joakim och sammårig kompis Johannes har för någon vecka sedan beslutat att genomföra Svensk Klassiker. Båda killarna är opererade för komplicerade hjärtfel (dock inga restriktioner på att anstränga sig). Joakims kropp äger sedan operationen endast en kammare och är därmed rejält begränsad i sin fysiska kapacitet, så kommer dessa glada killar att genomföra sin egen utmaning så skall jag lyfta på alla hattar i världen och buga mig allra ödmjukast för denna bragdprestation, den kommer vida överlägset att vara en större prestation än den satsning jag är i stånd med att snart slutföra, den ter sig väldigt medioker i sammanhanget. Jag önskar dom ett STORT lycka till med början i spåren på Lidingö 29:e september. Träningen är i full gång med löpning i fokus, men samtidigt så har de andra grenarna börjat slipas på, ett intropass på cykeln på fredagkvällen, jag cyklade MTB för att jämna ut oddsen lite.

Tycker mig känna igen utstyrseln och cykeln på nått sätt

Trögstartad

Har det med stigande ålder att göra, men nuförtiden är jag är piggare efter jag tränat i 90 minuter. Innan passet är jag så trött att jag knappt tror att man kommer över med benet för att sätta sig på sadeln...Nu med träningen i hamn så skulle jag lätt kunna hasta iväg och springa en mil eller så, men jag spar tanken till ikväll så kanske den går över?!

Brevbäraren?!

Ibland undrar man, vi är ju så lika ibland men så olika minst lika många gånger och ser samtidigt ut att vara stöpt i samma gjutform, hur kan det bli så lika olika? Yngste sonen John är en obotlig glad optimist väldigt många dagar. Orden "detta är den bästa dagen i mitt liv" kommer ofta varje förmiddag för minsta lilla händelse. Jag själv är väl mer åt det pessimistiska Ronny Eriksson stuket, "jaha, jag steg upp i morse och då var den dagen förstörd", men så är jag ingen morgonmänniska heller, men det är ju bra att avkommorna har en fin inställning till livet, samtidigt som jag undrar om det verkligen kan va så att äpplet föll långt från päronträdet. Men då brevbäraren är en kvinna så jag får inte ihop den teorin heller...

Svårt val

Grymt väder ute och grymt intressant etapp i Frankrike. Hur gör man nu, ute/inne svårt val. Ingen cykling i vart fall, det är benen inte sugna på efter senaste tre dagarnas träning
Jag inleder inne får se hur det går för Fredrik i första bergen, men känner jag mig själv så kan jag nog bli fast i soffan till 17.45

Underbart är kortkort

Just ätit frukost på altanen, slappar just nu i solen i väntan på en cykeltur. Kan man önska sig nått mer vore det att en buttler serverade jordgubbar å att nån klippte gräset...

Euskefeurat

Länge har vi väntat på solen och värmen, men idag så kom den då äntligen. Fick ett erbjudande från Christian att följa med på en sväng, men dessa herrar behagar cykla mitt i natten (09.00) så jag avstod denna gång, gav mig istället ut ensam på en hård 70 km runda med radion som sällskap på en lite normalare tid på dygnet..

Loppet från igår satt i och jag fick fokusera för att ta i och med skrikande muskler så njöt jag av värmen i fulla drag. Så här skall cykling vara, regn och kallt åker man eventuellt skidor till.

Söndagsträningen återuppstod

Tror genast vi spräckte deltagar rekordet för gemensam träning för 2012. Trots att vi kombinerade med ett fyrkanten lopp på långa dryga 10 mil. Vi var 11st förväntansfulla cyklister som i ett till en början soligt väder gav oss iväg ut i på de kända älvsbyvägarna.

Sträckan för dagen var Visträsk, Vidsel, Norrabyn, Bodenkorset, Brännbergsvägen och till våran mållinje. Starkast idag var Boldrup, Lundberg, och Per. Snabbast var Forsberg som tog spurten. Själv så var jag nöjd och stum i benen, en ovan känsla för mig men ack så rolig faktiskt, pulsen fick jag inte upp normalt men det får jag lösa en annan dag.

Nu är då söndagsträningarna igång och nästa gång så ska vi inte skrämma bort någon med ett träningslopp, så väl mött om en vecka då blir det sol, cykling i lagomt tempo och nytt deltagarrekord hoppas jag.

John spekulerar

Länge sedan jag la in en dräpande anekdot från min yngste filosofiske son John 6år. Eftermiddagen på Konsum parkeringen efter helghandlingen:

John: - Titta pappa, där är bilen som köpte mammas cykel
Jag: - Hur minns du det? Var ju dryga 2 år sedan...
John: - Jag har extremt bra minne, jag minns då du var liten...och det var ju typ tusen år sedan!

Där är där man inte är

Varför inte vara nöjd i nuet? Varför alltid sträva mot något annat, ha visioner och framtidsplaner. Vad är fel med här och nu? Beror det på att man inte är nöjd med läget just denna sekund? Varför vilja ändra på nått som är perfekt? Om man äter en god middag, varför längta till efterrätten ,om vädret är kanon, varför längta till kvällen, om träningspasset är super, varför sträva efter att cykla hemmåt?
Ta vara på den tid som är bra för helt plötsligt vänder det och det blir bara sämre, från en topp så är det oftast bara utför, i vart fall till nästa stigning i livet börjar.
Det jag vill komma fram till är att man ska ta tillvara på tiden som man tycker är bra oavsett vad det är. Det går inte spara till sedan, orden "jag gör det sen" skyr jag som pesten. Tänk om det inte finns nått "sen".

Umgås med barnen medan det finns läge för detta, helt plötsligt är dom 20 år gamla och har flyttat hemifrån, då vill jag inte ha så många "jag gör det sen" tankar som är kvar.
Träna mot ett mål som ni tänkt och börja nu, inte sen. Det kan ju vara så att då sen kommer då är det försent.
Varför inte åka och bada medans vädret är varmt, för väntar man så är det sannolikt försent

Visst finns det saker och ting som gör att man inte kan göra saker nu, tex ekonomiskt och tidsmässigt kärvt, men om man rannsakar sig själv så är det väldigt få gånger egentligen som man kan skylla på något vettigt.

Läser ni ovanstående ett par gånger så inser ni att de flesta människor motsäger sig själv. Ni är eran egen tjalle tvärvigg, de flesta strävar mot något annat i livet aldrig nöjd här och nu, men vill samtidigt inte göra saker nu utan "spara" det till sen. Varför blir det så?

Njut av nuet och gör det ni tänkt så snart som möjligt, livet är för kort för att slösa bort

Vision och mål 2013

Lite tidigt med 2013 redan kan tyckas då 2012 inte ens har börjat för mig, ja den säsongen lär iofs aldrig börja som det verkar. Intet ett lopp ännu genomfört (bortsett från VR givetvis).
Målet för året var ju just Vätternriundan och Klassiker grenarna, men nått litet ynka motionslopp tänkte jag mig ändå få i protokollet, skam den som ger sig så jag pusslar vidare med livet.
MEN...
Jag behöver ett mål inför 2013 annars blir det saft och bullar med rodelträning i soffan, vilket också låg på lut. Att verkligen trappa ner cyklingen och kanske kuta mer eller nått annat roligt, för att hålla igång är min melodi, kroppen mår ju så mycket bättre.
Så efter en del grubblerier så har polletten trillat ner och målet för nästa år är så gott som spikat, gjutet eller hugget i sten. Cykelvasan!! Varför har jag inte sneglat åt det hållet tidigare? Nämnde detta för Rikard under kvällens trevliga middag familjerna emellan och han högg som gammelgäddan direkt. Då fick han ju fog för sina tankar på ny MTB dessutom, två spikar på smällen.
13 månader från idag, så lång är nedräkningen. En gemensam familjesammanstråling skulle kunna funka och kombinera detta cyklande med lite semester i varsin husvagn i Mora trakterna låter väl som en strålande plan för allihopa.
Cykeltarmen sken upp ganska mycket så där på en gång, tänk va lite kan göra så mycket. Så vi firade lite med att ta ett löppass på en knapp timme, som kalvar på grönbete. Kul...

En kväll av test

Fyrkantserien gjorde premiär i Boden terräng, 3 korta lopp stod på programmet.

1. Varvlopp på heden basen, lite strul innan de som ville bestämma hade bestämt hur det skulle köras, tror det är lite prestige på hur man tycker loppet skall passa en personligen och man vill få sin vilja igenom. För mig kvittar det, jag var där idag enbart för att bli trött, ides inte ens lyssna så jag förstod hur upplägget var, det vart för mycket snack för mig. Vi körde tillslut fyra varv med spurt på varje och man fick räkna de 3 bästa. Första vart lite strulig av anledning, men där blev jag 6:a, men jag hade inte förstått att vi skulle samla ihop efter varje, det sköt sank i min taktik för detta lopp :-( Andra varvet så blev det en 3:e plats, näst sista varvet sket jag helt i för att prova ett nytt grepp, då jag visst att jag var helt sist så var ju alla samlade och det var dags att köra igen då jag kom ikapp och då gick jag upp i spets och öka farten, ingen ville tydligen hänga med så jag mata på, otroligt nöjd med pulsen, höll 93-95% hela tiden, helt i onödan för jag var typ en evighet före de andra då jag bröt mållinjen, men det var ju träning och prova nya grepp som var prio idag, inte smarthet.

2. Kort linje till en korsning och tillbaka till basen. Hade noll koll på när vändet kom så nån riktigt chans på spurt till spurtpriset fick jag tyvärr inte, jag hade gärna tröttat mig lite där. Inför spurten så var jag inte så taggad konstigt nog så det blev lite halvhjärtat en 6:e plats

3. Kort linje med avslut med Rödbergsfortets backe blev en flopp, grinden var inte öppen trots att den skulle va det. Så vi grupperade och vissa hade polskrikstag och några fick till ett linjelopp med ny mållinje. Var lite rökt från lopp ett fortfarande så jag väntade i mitten/slutet på klungan och tänkte mig på ett 1,5km avslutning för att testa, men cykelsporten är ju som den är och så länge man inte är Fabian C så ter sig ett sådant försök helt meningslöst då de andra ligger bakom och fisåker i suget, men nu har jag provat. Så jag ska nog hålla mig till det jag är minst dåligt på så länge man har åkare runt om sig som är mycket bättre tränad en undertecknad. Men dessa lopp är ju som gjorda för att testa.

Summa sumarum en bra kväll för trötthet och test, förmodligen kasst för poängen i sammandraget i fyrkantserien för mig personligen, men då hade jag varit tvungen att köra annorlunda....Ungtupparna med ålder av hälften av sin egen och träningsmängd förmodligen dubbelt än min var som väntat i topp på de flesta sträckorna, men ändå kul att kunna tampas lite i vart fall trots de dålig oddsen. Filmen är från avslutet på sista loppet, från vändet och tillbaka, kul att se vad som händer bakåt...

Terminator del 2

Nästa steg i karriären som T-800, tackar Krille för kortet...

Dagens pass blev ett morgonpass och lukta på blommorna och lyssna på radio, inget märkvärdigt att skriva nått långt om, det enda som var onormalt i detta pass var att helt plötsligt mötte jag en gröntröjad Sävast cyklist som tydligen körde ett långpass eller kanske bara spionerade på vårat röda territorium.

Bak och fram

Man vänjer sig fort, efter dryga veckans fokusering på Vansbrosimmet så tänkte jag grensla tempocykeln för en stunds härlig plåga. Redan vid påklädningen blev det galet, dragkedjan skall inte vara på ryggen på en tempodräkt, resten av passet var inget att notera inför eventuella memoarer

Vansbrosimmet 2012

Vaknade utsövda i Borlänge och intog en rejäl frukost och susade sen vidare mot Vansbro. Kom till tävlingsort i god tid trots en hel del bilköande och fick precis se och höra sista kilometern av elitens simning.
Hämtade ut en "nummerlapp" i form av en badmössa och ett tidtagningsband från EMIT, påminde mycket om bandet man får på förlossningen, även i färg

3km bad väntar för många hugade simmare vid denna bro

Vi traskade därefter till startplatsen som ligger vid en gammal fräck järnvägsbro, träffade på Björn som kämpade med Kents våtdräkt (som han lånat) så jag bistod med en del handgrepp och trix för att kränga på densamma (Tano, inget att vara orolig över)

En ovan känsla fanns i kroppen, normalt sett så är man ju lite taggad och nervös inför start för dessa kraftprov, men just detta arrangemang så är jag inte det minsta orolig inför. Jag vet att jag kommer klara det utan egentligen kunna bli trött då min simteknik inte gör så jag kan/behöver ta ut mig. Det gäller bara full fokus på tekniken hela vägen, tar jag i mer så går det saktare och plaskar mer, så det ter sig tämligen onödigt att hålla högre puls än vad jag behöver.

Om ni minns vad som hände mig under Lidingöloppet då batteriet i pulsbandet givetvis tog slut exakt vid start kilometern så blev det favorit i repris nu, batteriet i klockan tog slut då jag tog på den på handleden. Hur stora är oddsen egentligen, man kanske byter batterier vart annat var tredje år, och det skall alltså hända just vid klassikergrenarna. Nåjå inte så kritiskt denna gång, hade mer varit kul att titta efteråt.

Strax innan regnet

Precis innan jag skulle plaska in i baljan så blev det diggiloo diggiley och himlen öppnade sig med ett kraftigt regnande. Gör inte heller så mycket, man kan ju inte bli så mycket blötare än man är ändå, lite trist för publiken och Joakim så agerade ombytesbärare och fotograf.

Svårt med att ta kort i hällregn, men det är jag i grön mössa :-)

Startproceduren är ändrad till i år och istället för gemensam start i startgrupperna så har man några minuter på sig att traska ut i vattnet i lugn och ro och lägga handen med armbandet på en startplatta för att starta just sin egen tid. Mycket bra då slipper man stressen och det blir en fin strid ström av simmare som ger sig av.

Loppet i sig hade en fin känsla, öppnade med helt ok teknik, och det innebär mer att jag ska simma nåt som ser ut som bröstsim och inte som en hund med en gräddvisp. Jag kan inte simma frisim (crawl) en enda meter så jag för nöja mig med skolkunskaperna i vattnet. Men på nått sätt så går det ändå rätt fort för mig och jag passerar många frisimmare och startgruppen som startade 12 minuter innan börjar jag knapra in och börjar omkörningarna tämligen direkt. Ingen svacka då orken inte är ett problem, lite korta stunder av ofokusering och en kallsup var det enda som var lite dåligt under loppet, men det var inte många sekunder av tapp där.

Vinkar till publiken

Dock var passerandet av många söliga simmare rätt besvärligt emellanåt, blev en del zick zackande för att ta sig förbi.

Målet med badandet

Målet med loppet var som sagt genomförande biten, ett annat var att slå min egen tid på 1.05.00 från 2001 och en utopi målsättning var under timmen. Då jag gled in och satte handen på tidtagningsplattan och såg strax därefter att klockan var på 14.09 och jag startat kring 13.12 så blev jag riktigt förvånad. Den officiella tiden visade senare 56.08.9, hur nöjd som helst med detta med endast 5 simpass innan start.

Nöjd

Hämtade min medalj för dagsverket och hoppade över duschandet och ombytet på plats, hällregnet var groteskt och våtdräkten som klädsel var mer rätt än nått annat. Traskade iväg till bilen för ombyte medan en hungrig son fick min matbiljett och tog lunch.

Efter lite köande ut ur metropolen Vansbro och en rätt så sakta bilresa ändå fram till Gävle i riktigt piskande hällregn där torkarna på vindrutan fick jobba på max så lättade det och blev uppehåll så jag kunde stå på lite och anlända till Norrbottens pärla exakt 03.00

Ytterligare en till handlingarna

Känslan så här efter loppet är betydligt härligare och nöjdare än efter Vätternrundan måste jag erkänna, kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på men jag tror att det är en kombination av att jag blev mer överaskad över min tid denna gång samtidigt som jag personligen är mer av en ensam idrottare, och glädjs mer över prestation ensam än i grupp. Man ska absolut inte förta det vi gjorde på Vätternrundan, det var mycket bättre än vad jag presterade i vattnet i Vansbro och är absolut min bästa gren, men det blir inte riktigt delad glädje dubbel glädje för mig tyvärr, den känslan är inte utvecklad i mitt huvud (ännu)

Nu är jag dock grymt taggad på att göra riktigt "bra" på de övriga grenarna. Målet med löpningen blir då under 3 timmar och skidorna siktar jag på under 7, vilket skulle klara det stora målet på totaltiden 19.44h med råge.

Då åker vi mot Vansbro

Vaknade i ett blött Älvsbyn för frukost, lite snabb packning av en våtdräkt åsså en sedvanlig frukost. Äldsta grabben Joakim hänger med, han kommer få sig minst 150 mil övningskörning på kuppen. Kul.med lite sällskap på resan.

Vi sover i Borlänge, men trots namnet bara en natt.
Vansbro lovar regn i massor, men jag tycker det kvittar i just denna gren faktiskt.
1.05.00 hade jag 2001, vore kul att slå detta men jag har nog bara simtränat en bråkdel denna gång, men jag kompenserar det med ett par snabbare simglasögon. Det huvudsakliga målet är genomförandet, minuter hit eller dit kvittar i stora hela klassikersammandraget.

Tagen på sängen

Satt och småfrös på förmiddagen vid datorn, kikade ut och såg att det var sol, men med vädret som varit katastrof hittills i sommar så hade jag inga förhoppningar alls. Slog ett getöga på termometern som stod på 28 grader?!  Var fortfarande skeptiskt till att dessa siffror stämde, öppnade dörren till altanen och fick en skön värmande käftsmäll...

Som en späckhuggare

42 minuters vattenplask i lillstrand, känns ok med vattenvanan och konditionen är vida överlägsen simtekniken så därav så kommer det inte gå fortare på söndag hur jag än gör...

67% triathlon

Simmade ett pass igen idag i havet, plaskade runt i ca 40 minuter utan att egentligen bli trött, jag är för dålig simmare för att kunna ta i så mycket.
Spädde på med ett löppass på löpbandet då vi anlände hemmet efter en veckas leverne i husvagn. Gav mig attan på att springa fort, relativt fort i vart fall, jämfört med mig själv alltså. Tog en lugn kilometer som "uppvärmning" och ökade på därefter, gick split på 5km på exakt 22.30 och höll den farten i några kilometer för att sedan slå på en långspurt så jag landade in på 44.11 i tid vilket ger 4.26 i kilometertid. Nu är nästa mål att fixa detta utomhus.
Det här med triathlon är rätt kul ändå, blir man lite småless på det ena så kan man träna det andra, eller plaska runt med det tredje. Tyvärr så blir man inte bra på nått men ser man det på det viset så kan man utan att nedvärdera sig själv allt för mycket absolut inte kalla sig bra på cykel.

Kanske nån form av kombinationssport skulle vara nått, enhjulingscykling med pistolskytte från höften samtidigt som man jonglerar och slår golfbollar med vänstern allt detta medans man rabblar de mesta meningslöst vetande man kan komma ihåg, tror det vore nått för mig!

Tröttelitrött

Rekordmil och rullskidbanrace var dagens program i fyrkantserien. Var så otaggad man kan va inför detta av flera anledningar och den främsta var att jag absolut inte ville sträcka mig eller vurpa eller nått annat dumt inför stundande Vansbrosimmet, jag skulle aldrig förlåta mig själv för en sådan dummhet. Den andra var att jag inte hade tid att slutföra kvällen pga av besök klockan 21.00 i husvagnen, och den tredje och kanske mest utslagsgivande, jag var så lat som det bara går bli idag.

Cyklade direkt efter Jonas (en av sönerna) final i KM tennisen i Piteå tennisklubb mot Hemmingsmark och rekordmilen, hade inte ens tänkt köra då jag inte hade tempohojen men då nu ändå Micke skrev upp mitt namn på startlistan så var det väl bara ställa upp för de övriga. Helt otaggad rullade iväg och då jag kom till vändningen inte ens hade kommit över 83% i puls så tog jag i lite mer så jag fick en anings gnutta på rött i vart fall. Placering okänd

Vallsberget rullskodbana, först en varv på tid med enskild start, samma otaggad där så det blev medioker tid. Heatet sket jag i helt och rullade direkt efter detta hemåt för tiden började tryta.

Åt David Hedlund fanns nog inget att göra antar jag, han såg stark ut...i övrigt ingen koll på placeringar
Lite spännande race på denna tuffa bana, dock aningens för riskabelt för min smak, det är trångt och går riktigt fort emellanåt. så kul att ha provat, men ingen mer gång för mig.

Har insett igen att motivation är en bra ingrediens i idrottsutövande, och den saknades helt idag därav blev det som det blev, hoppas bara det går över snart, just nu känns det dock inte så.

Sommaren

1:a Juli och inte en sommardag i sikte värd att prata om. Regnrekordet slogs om det ska va till någon tröst. Jag firar med att flytta husvagnen 400m för att ta sikte på nästa sport i Euskefeuratstaden. Nu är det tennis i dagarna tre fram till onsdag, men de tänkta utomhusmatcherna i stekande sol blir nog inomhus i svettig hall. Men skotern är servad och klar så vi tar sikte på vintern snart, men då all årets nederbörd verkar ha kommit ner så blir det väl inget av den säsongen heller. Men jag är inte bitter!