Själv var jag helt omotiverad, exakt som jag varit hela sommaren. Så det var rätt kul att kunna slappna av och inte bry sig om loppet för egen del utan mer vara publik på främsta sätesraden. Mycket "intriger" och olika syften och mål speglade loppet, en del farthöjningar varvade med några utbrytningsförsök och lite rävspel var otroligt intressant att följa.
Lite tam uppslutning på ett KM kan tyckas, trots det sköna vädret om man bortser från motvinden förstås.
Vet inte riktigt hur jag ska få upp motivationen för att cykla träning/tävlings lopp, tycker just nu att det är trist så det förslår och vill helst stå vid sidan om, ja den känslan har jag faktiskt haft mer eller mindre sedan hemkomsten från Mallorca (som var kanonkul som vanligt).
Under kvällen var benen superduper och kroppen svarade som aldrig förr, men det hjälper föga om man är noll intresserad och helt omotiverad att göra nått utav det. Kikade på snittpulsen från loppet och den var ganska precis på 73%, mycket mindre än en normal hård träningsrunda. Jag ides inte ens spurta och det som jag tyckt varit så kul innan, tänk vad motivation kan lägga krokben.
Dock tycker jag det fortfarande är kul att träna, speciellt då jag får variera mig mellan cykling och löpning och på vintern lite skidor. Nåjå, jag får kämpa vidare med lite mer lopp i kroppen så kanske hjärnan kommer på bättre tankar.
Grattis än en gång Andreas, nu förstår jag lite bättre hur tankarna i Gunde Svans huvud var 1991 på VM (inte för att vi ska jämföra oss med dessa giganter men förståelse för motivationens inverkan är inte att förakta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar