Vansbrosimmet 2012

Vaknade utsövda i Borlänge och intog en rejäl frukost och susade sen vidare mot Vansbro. Kom till tävlingsort i god tid trots en hel del bilköande och fick precis se och höra sista kilometern av elitens simning.
Hämtade ut en "nummerlapp" i form av en badmössa och ett tidtagningsband från EMIT, påminde mycket om bandet man får på förlossningen, även i färg

3km bad väntar för många hugade simmare vid denna bro

Vi traskade därefter till startplatsen som ligger vid en gammal fräck järnvägsbro, träffade på Björn som kämpade med Kents våtdräkt (som han lånat) så jag bistod med en del handgrepp och trix för att kränga på densamma (Tano, inget att vara orolig över)

En ovan känsla fanns i kroppen, normalt sett så är man ju lite taggad och nervös inför start för dessa kraftprov, men just detta arrangemang så är jag inte det minsta orolig inför. Jag vet att jag kommer klara det utan egentligen kunna bli trött då min simteknik inte gör så jag kan/behöver ta ut mig. Det gäller bara full fokus på tekniken hela vägen, tar jag i mer så går det saktare och plaskar mer, så det ter sig tämligen onödigt att hålla högre puls än vad jag behöver.

Om ni minns vad som hände mig under Lidingöloppet då batteriet i pulsbandet givetvis tog slut exakt vid start kilometern så blev det favorit i repris nu, batteriet i klockan tog slut då jag tog på den på handleden. Hur stora är oddsen egentligen, man kanske byter batterier vart annat var tredje år, och det skall alltså hända just vid klassikergrenarna. Nåjå inte så kritiskt denna gång, hade mer varit kul att titta efteråt.

Strax innan regnet

Precis innan jag skulle plaska in i baljan så blev det diggiloo diggiley och himlen öppnade sig med ett kraftigt regnande. Gör inte heller så mycket, man kan ju inte bli så mycket blötare än man är ändå, lite trist för publiken och Joakim så agerade ombytesbärare och fotograf.

Svårt med att ta kort i hällregn, men det är jag i grön mössa :-)

Startproceduren är ändrad till i år och istället för gemensam start i startgrupperna så har man några minuter på sig att traska ut i vattnet i lugn och ro och lägga handen med armbandet på en startplatta för att starta just sin egen tid. Mycket bra då slipper man stressen och det blir en fin strid ström av simmare som ger sig av.

Loppet i sig hade en fin känsla, öppnade med helt ok teknik, och det innebär mer att jag ska simma nåt som ser ut som bröstsim och inte som en hund med en gräddvisp. Jag kan inte simma frisim (crawl) en enda meter så jag för nöja mig med skolkunskaperna i vattnet. Men på nått sätt så går det ändå rätt fort för mig och jag passerar många frisimmare och startgruppen som startade 12 minuter innan börjar jag knapra in och börjar omkörningarna tämligen direkt. Ingen svacka då orken inte är ett problem, lite korta stunder av ofokusering och en kallsup var det enda som var lite dåligt under loppet, men det var inte många sekunder av tapp där.

Vinkar till publiken

Dock var passerandet av många söliga simmare rätt besvärligt emellanåt, blev en del zick zackande för att ta sig förbi.

Målet med badandet

Målet med loppet var som sagt genomförande biten, ett annat var att slå min egen tid på 1.05.00 från 2001 och en utopi målsättning var under timmen. Då jag gled in och satte handen på tidtagningsplattan och såg strax därefter att klockan var på 14.09 och jag startat kring 13.12 så blev jag riktigt förvånad. Den officiella tiden visade senare 56.08.9, hur nöjd som helst med detta med endast 5 simpass innan start.

Nöjd

Hämtade min medalj för dagsverket och hoppade över duschandet och ombytet på plats, hällregnet var groteskt och våtdräkten som klädsel var mer rätt än nått annat. Traskade iväg till bilen för ombyte medan en hungrig son fick min matbiljett och tog lunch.

Efter lite köande ut ur metropolen Vansbro och en rätt så sakta bilresa ändå fram till Gävle i riktigt piskande hällregn där torkarna på vindrutan fick jobba på max så lättade det och blev uppehåll så jag kunde stå på lite och anlända till Norrbottens pärla exakt 03.00

Ytterligare en till handlingarna

Känslan så här efter loppet är betydligt härligare och nöjdare än efter Vätternrundan måste jag erkänna, kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på men jag tror att det är en kombination av att jag blev mer överaskad över min tid denna gång samtidigt som jag personligen är mer av en ensam idrottare, och glädjs mer över prestation ensam än i grupp. Man ska absolut inte förta det vi gjorde på Vätternrundan, det var mycket bättre än vad jag presterade i vattnet i Vansbro och är absolut min bästa gren, men det blir inte riktigt delad glädje dubbel glädje för mig tyvärr, den känslan är inte utvecklad i mitt huvud (ännu)

Nu är jag dock grymt taggad på att göra riktigt "bra" på de övriga grenarna. Målet med löpningen blir då under 3 timmar och skidorna siktar jag på under 7, vilket skulle klara det stora målet på totaltiden 19.44h med råge.