Knirket som jag hade i cykeln igår var enormt irriterande på mitt redan tärda psyke, och inte var det bättre att en av bilarna hade ett högt gnisslande ljud då jag kom hem dessutom. Efter en hel del letande och demontering av framhjul på bilen i morse (förmiddag för de flesta) hittade jag stenuslingen som hade kilat mellan bromsskivan och skyddsplåten, bort med den och det vart tyst, skönt
Letandet av fel fortsatte därefter på cykeln och efter mycket testande så konstaterades först att felet satt i bakhjulet och efter demontering i molekyler och rengöring så visade det sig att klackarna i bodyn behövde lite fett så att inte metall mot aluminium skrap i torrt frihjul skulle fortplanta sig som en resonanslåda till fälgen via ekrarna. Då vart det även tyst och skönt på den fronten.
Nu skall jag bara leta vidare på den felande länken i mitt huvud varför motivationen är som bortblåst, känner på mig att det kommer ta lite längre tid. Det jag funderar på just nu är om jag är på väg längre ner i dalgången eller om jag nått rock bottom och kan börja klättringen uppåt igen. Många fler lopp att tvinga sig igenom och mer uppslutning på träningarna tror jag vore medicinen för detta. Att längta till träningarna är inga problem, just nu tycker jag dessa lopp mest stör min träning å det grövsta. Personbästa på klubbmästerskapet tidsmässigt skulle kanske förmå att bli en ljusglimt, men jag gissar att resultatlistan redan är klar innan loppet ens har startat. Jag har redan noterat den på ett papper bredvid datorn, få se om jag har 4 rätt av 4 möjliga. Är väl tyvärr tveksam om att vi blir fler startande än just 4:a, men jag hoppas givetvis på typ 25 som i fornstora dagars KM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar