Idag föll poletten äntligen ner

Jag har många många gånger funderat över mitt idrottande, det har varit väldigt spridda skurar. Allt från motocross,via badminton, skidor, golf, badminton igen, enduro, svensk klassiker, cykel, skytte, skidor, golf, slalom, svensk klassiker igen, lite styrketräning (väldigt lite), dart!? löpning, cykel igen och nu tennis. Vissa har jag bemödat mig med ganska lång tid medan visa väldigt kort tid . Jag har säkert glömt en massa saker och de är ej heller i kronologisk ordning men det är oväsentligt  ni kommer förstå poletten snart.

Jag verkar bara hålla på med sporterna en viss begränsat tid, sen blir jag som nöjd och det är det som jag har funderat så otroligt multipla gånger över, varför blir det så. Men så idag klickade det för mig, jag tillåter mig aldrig bli tillräckligt bra innan jag tycker det räcker, jag vill inte bli fanatisk över en längre tid ej heller låta sporten ta onödigt stor plats framförallt mentalt, speciellt då man skall tampas med andra och försöka slå andra, intresset försvinner som en vindpust då jag tycker mig nått min lagom högsta nivå med lagom mängd träning, orden "nu är jag nöjd" och "det räcker så här" har florerat många gånger i mina tankar. Ganska svårt att förklara allt i vettiga förståeliga ord men i mitt huvud så förstår jag exakt. Så nu vet jag att det är bara acceptera, jag vill helt enkelt inte bli bättre än lagom bra. Då utvecklingskurvan planar ut då räcker det för gubben liksom.
Jag vill alltså inte lägga mycket mer tid på nått för att bli liiite bättre, jag vill lägga del av den tiden istället på att bli rejält bättre på nått som jag inte alls är bra på. Det är alltså utvecklingskurvan jag går igång på. Som tennis just nu, så grymt skoj och utvecklingen pekar lika brant som elevationsvinkeln på en raket. Plågade en kille på jobbet (bättre än mig) att spela tennis och jag förlorade hela tiden, men det kvittade jag ville känna den där utvecklingen, den där snabba utvecklingen som ger mig nästan rysningar i nackhåren då det klaffar. Att öka träningen på cykeln på bedömt 200h för att cykla 15sek fortare på en mil, det är helt ointressant, totalt ointressant, för mycket insats för så liten utveckling.

Direkt efteråt tennisen så kom måndagsgänget och skulle lira badminton och det är ju min gren egentligen men omedelbums efter ca 20 minuter kände jag att det var tennis jag ville spela, inte nått annat, så jag avbröt badmintonträningen mitt i ett set, tackade för mig och lämnade planen bara med tennis i skallen. Badminton är skitkul, men missförstå mig rätt, tennis är roligare, trotts att min längsta nivå är som en tre årings, men då den där raka backhanden sitter, ujuju.
Det här kommer säkert att gå över om nått år och då är kanske nått annat i fokus, men just nu är det tennis som gäller och det är roligt på riktigt.

Jag kommer helt klart cykla vidare men jag har inga visioner att bli bättre och kommer garanterat inte försöka heller, vill hålla min nivå mest för att det är så jäkla bra träning. Jag kommer helt klart fortfarande spela golf, men jag kommer inte träna mig bättre utan bara hålla aktuell nivå. Badminton likaså osv osv, jag ni förstår. Men nu skall jag bli rejält bättre på tennis och oj så skoj det är.