Slöseri med talang

Slöseri, det finns många som slösat bort sin talang på fel sport. Jag är helt övertygad om att man har en talang i nått. Det finns så många olika sporter att välja mellan så nått skulle man säkert va en talang i. Men då man insett det så är det oftast för sent för att kunna bli riktigt duktig i det, föräldrarna har redan hoppats för mycket på dollar millionerna i hockey för att ta ett exempel, samtidigt som ens avkomma skulle va en djäkel på redskapsgymnastik.
Sen så räcker det inte med talang, man måste ha förutsättningarna rent geografiskt också, det funkar ju liksom inte att bli mästare i golf om man bor i Kiruna, eller i vart fall så blir det extremt mycket besvärligare, skidåkare i Kenya ställer ju också till vissa problem.
I unga år behöver man oftast också en bra förebild och en bra tränare som fattat galoppen och driver på i rätt lagom fart och har blicken för det. Oftast så är en entusiastisk förälder kanske inte optimalt. Ta ansvar för sin träning själv det fixar man nog inte om man är dryga 10 år. Det fattar man ju nu.
Motivationen skall man också ha och psyket att kunna ta motgångar och tycka det är kul oavsett hur det går, finns allt för många exempel på de som varit dominerande i sin sport i unga år men slutat i förtid pga av att motgångarna och man förlorade en gång eller två, det skall inte va för lätt, man måste sträva mot något, strävan att bli bättre. Visst, för att bli riktigt bra så skall man hata att förlora, men det skall inte bli tråkigt att utöva idrotten bara för att man inte vinner, det skall ju sporra mer istället.
Ser man till ovanstående korta funderingar så inser man snabbt att det är inte snutet ur näsan att bli bäst, många pusselbitar ska falla på plats innan det hela skall bli ett komplett färdigt pussel, och att det finns många som aldrig fått chansen att utvecklas på det som man skulle kunna utvecklas i, den fyrkantig kuben går inte i det runda hålet.

Nu är det ju givet inte livsviktigt att bli bäst, det viktigaste tycker jag är att det ska va kul, det skall vara roligt att träna (och tävla), det är det viktigaste. Då gör det inget i min värld att man får se malplacerade ungar som tränar i "fel" sport, låt dom ha kul, men för guds skull låt mig slippa se galna ledare och föräldrar som inte inser detta och likafullt pushar sina barn mot avgrunden med orimliga krav, då har dom inte kul. Låt inte deras egna drömmar leva ut genom barnen, hockeykillen ville kanske egentligen spela boule.
Tror det är därför vi har fått så pass många elitmotionärer i olika sporter på senaste årtiondet, vi vill ha kul, vi vill välja en sport som är rolig, oavsett hur det går, sen att man då ser 90+ killar som en själv sitta på en cykel, inser man ju snabbt att det där är som att se elefanter dansa balett speciellt i motlut, hockey skulle säkert passa perfekt för mig, men då är det ju ingen sport som jag tyckt är kul. Velodrom cyklist, om man ska hålla sig inom samma gebit, visst, 200 meter med flygande start, skulle kanske passa som handen i handsken, men vart är banan?
Avslutningsvis, man blir bra på det man gör, det går inte spela hockey om man ska bli bra på längdhopp, det går inte kuta marathon om man satsar på kulstötning, men att bli bäst, då måste man få de rätta förutsättningarna för att pusslet skall bli komplett.