I drömmarnas värld

Tänk om alla träningsdagar var lika sköna som denna. Vad som gör att det blir en bra dag har jag dock ingen aning om. Är det exakt rätt tid på dygnet? Är det luftfuktigheten som gör det? Var det våfflorna med grädde och jordgubbssylt som var rätt bränsle? Hade jag sovit exakt rätt antal timmar i natt? Tog jag rätt underställ på mig? Var det fullmåne? Eller kan det vara så enkelt som att löpträningen har gett resultat och lyfts till en ny okänd nivå?
Ja oavsett vad det var som gjorde det så gick det oförskämt lätt, hade tänkt löpa dryga timmen i lagomt lugnt tempo, det vart knappa två timmar, och jag är i princip lika fräsch och utvilad nu som innan jag började springa. Hade det inte det minsta jobbigt nån gång, det bara flöt på. Visst det gick väl inte så där våldsamt fort, men 20,2km borde väl slita lite ändå.
Om ni kan utläsa nått vettigt av diagrammet så varsågod, jag är rätt nöjd med kvällens pass, hoppas det inte var det sista med denna känslan.

Och det är precis som det ser ut på GPS bilden, jag sprang lite kors och tvärs på måfå i byn, hade som inget riktigt mål, inte ens radion i örat som sällskap, utan bara min egna tankar, och då jag nu i efterhand försöker lista ut vad för vardagsfunderingar jag tänkt på i 115minuter, så kommer jag inte på en enda, snacka om att vara i sin egen värld, börjar undra om jag sprang överhuvudtaget, jag kanske har drömt...