Inte starkare än den svagaste länken. Vad är det man saknar? Visst de flesta skulle kunna bli bättre på alla delar i sitt idrottande, förmodligen är alla av oss "wannabees" så långt bort från sitt maxtak i prestation. MEN vad ger mest "pang för pengarna", är det mental träning, dvs huvudet som sätter begränsningen, så att oavsett hur mycket mer kondis man skaffar sig så säger huvudet stopp när det tar emot minsta lilla. Eller är det pumpen som är för klen, eller är det muskulärt som det är för lite vojma i stuprören till ben?? Detta är väldigt inviduellt för oss alla, men likafullt så harvar vi på i de hjulspår vi tycker är behagliga och är vana vid, samma cirklar att röra sig i så att säga.
Om man skulle våga ta ut svängarna lite och fundera i alternativa träningsmetoder och fokusera på andra delmoment kanske skulle ge värsta uppsvinget. Dessa tankar har slagit mig mer än en gång då man tänker på hur i helsike fort vissa cyklar. Blev mäkta nedslagen i skoskaften då Ride of Hope grabbarna passerade oss som ett möte på Vätternrundan och dom är ändå inte ProTour åkare, bara en som varit det tidigare...Eller som loket Nygren som är mellan oss dödliga och proffsen, långt ifrån riktigt riktigt bra (Mats du förstår vad jag menar här), men så oherrans mycket bättre än en själv. Placering 251 på VR är väl ok, riktigt ok, men vad saknas liksom, styrka, pannben, kondis, teknik, ja säkert allt, men vad saknas mest? Funderat många gånger på vad man ska lägga krutet på under sina pass, vilar jag för lite?
Året och våren som gått tycker jag mig ha lagt mycket energi på att öka lite träningsdos och faktiskt lyckats ganska bra, allt för att var med ändå in i mål på 2012 år största cykelmål, det just genomförda rundan runt en sjö. Har legat på som en rem tycker jag, nu kanske man inte ska stirra sig blind på antalet mil, men jag var rätt nöjd med mina 260 mil innan start. Att jag sen efter lite förhör med några andra kombatanter/kamrater i närområdet (ingen nämnd) så visar det sig att dom låg mellan 450-600mil innan starten på VR, då inser jag snabbt varför jag tycker det är fan så jobbigt att cykla med dessa herrar i alla lägen, samtidigt som jag fick svar på min fråga i inledningen av dagens inlägg, nu vet jag vad som saknas, i vart fall en sak som saknas...hur hinner ni med?
Å jag som ofta tänkt tanken hur du, Stefan, hinner med!!! Nåväl, din text saknar vad målsättningen, eller syftet, med träningen är. Det borde väl vara måttstocken. Sen tävlar ju Bäckstedt för fullt och han var ju tydlig med att Vättern "really left a dent", även i hans kropp:-)
SvaraRaderaTänk då på de som cyklat 500mil...förstå tidsåtgången...målsättningen kommer i ett senare inlägg...men hur fort skulle Team Sky cykla runt pölen, dom som kan cykla på riktigt?!
SvaraRaderaViktiga och intressanta tankar Stefan. Livet är ju på nåt sätt en enda stor balansgång mellan en massa olika saker. Detta blir ju särskilt tydligt när man har barn. Du har väl ett gäng att försörja och själv har jag tre. Åtminstone för egen del känns det viktigt att familjen inte får sitta emellan alltför mycket pga träningen. Sen är ju jobb och annat också.
SvaraRaderaJag tycker det känns viktigt att inte glömma varför jag en gång började. Cykel som fin motionsform och dessutom riktigt skoj. För min del handlar det om att må bra och förhoppningsvis blir liite bättre vartefter men ändå sätta det i ett rimligt perspektiv. Känner jag mig usel för att jag tränar för lite eller har dåligt samvete (pga drabbar familjen) för att jag tränar "all" ledig tid ja, då har då jag "tappat bort mig" nånstans.
Absolut, du har rätt, det är ju inte "hela världen" med cykling, men man kommer ju till en punkt då man vill se nån positiv trend då man ändå lägger ett par timmar här och där. Jag var ju som inne på att jag tränat på riktigt bra och samtidigt känna att jag inte riktigt hänger med utan att "dräpa" mig, då undrade man ju vad som var "fel". Nu är ju inte milen allt, men svaret ligger ju delvis i att det är ju ändå en viss skillnad på 260mil och det dubbla. Jag varken skulle vilja eller kunna träna mer, men som jag skriver ovan, vad skulle man kunna göra bättre på samma tid, lätt att fastna i samma träning år ut och år in och då står man still i utvecklingen, om det nu är utveckling man är ute efter. Främst är det ju att vårda sin kropp och lägga ett sparkapital i sig själv för att få ett vettigt liv utan att måsta stanna och pusta då man går i en trapp som är längre än 5 steg... ;-)
SvaraRadera