Lidingöloppet 2012

Samma procedur som förra året, tåg ner, springa, tåg tillbaka. Enkelt, smidigt och tidsbesparande.
Detta året var äldsta sonen Joakim och kompis Johannes med för att påbörja sin resa mot Svensk Klassiker.
Tåget ner gick smidigt om man bortser från den obligatoriska förseningen från Boden, går det verkligen inte hoppa över Boden för det försenas ALLTID just där, och då har ändå tåget bara kört från Luleå. Efter det så gasas det på lite mer och tidsförskjutningen knapras in successivt och är tillbaka på ruta ett innan Stockholm. Sover gott på tåget gör jag alltid, så också denna gång, trotts att jag laddat med godis och pasta i för stora mängder.
På plats i 08 land så tog vi oss en fortpromenix till ett hotell, (jo det finns flera på denna ort) för att stoppa i oss en välbehövlig frukost. Fil, flingor, varm choklad, mackor, bacon, ägg och ett par plättar med hallsonsylt och grädde. Snodde med oss en macka och en banan för pre-race laddning - tackar för fixandet av maten Olof.

3st som ingen aning har om vad som väntar, Olof, Johannes, Jag och Joakim

Delade på en bulle (taxi på lokalt slang) ut till Lidingövallen för uthämtning av nummerlappar. Joakim som hade fått strul med sin anmälan fick hämta lappen på kansliet och kvitterade ut ett par löparhandskar för besväret, handskarna hade 10st delmål tryckta på respektive finger, abborrbacken var strategiskt placerat på ett speciellt finger.

Löpare i massor

Pigg och fylld av förväntan

 Fotpromenad till starten där vi kikade på de första leden som rusade iväg och därefter så klev jag in i startled 5 för uppvärmning. Vädret var mulet och med regnskurar i luften med kladdigt före som resultat.
Startskottet för mitt led ljöd och loppet var igång, försökte undvika de värsta pölarna på fältet för att inte blöta ner sig redan i inledningen, fick tyvärr ta det onödigt lugnt i början då fler hade samma tanke. Följande 7 km var en riktigt misär, det gick knappt springa, i vart fall inte i den fart jag ville. Planen jag hade var ju att kuta ca 50-52 minuter på var och en av de två första milen, för att sedan kunna uthärda sista milen med den orytmiska backe upp backe ner terrängen. Men det visade sig vara en omöjlighet, det var så trångt, så att promenera var enda alternativet emellanåt. Det blev till att mer eller mindre kuta intervaller för att kunna hålla kilometer fart, så fort det blev lite öppnare ytor så var det bara att ge järnet för att tjäna lite tid. Enligt garminklockan så har jag kutat flera gånger under loppet med långa sträckor på en bit under 4 min/km fart, ner mot 3.30 ibland. Omkörning ska ske till vänster och långsamma ska hålla till höger, men det låter bra i teorin och i praktiken funkar det inte alls, jag har väl ropat "håll höger" ett par hundra gånger och klappat till folk på vänster arm minst lika många gånger för att kunna passera, skitjobbigt i längden att mer eller mindre springa med vänster fot i snåret/diket, vilket också resulterat i en mystisk blåsa på vänster fots insida. Slutet på loppet var det faktiskt lika trångt, och då banprofilen är berg och dalbana så blir det svårt att springa om utför, så det blev att jaga tid i uppförsbackarna vilket inte heller är riktigt optimalt. Vid 10 km sprungna så blev jag aktut nödig med nr2, följd utav stort pasta intag dagen innan och utebliven nervösskitning på morgonen, tråkigt att kroppen slutat vara nervös, det underlättar ju som denna procedur avsevärt. Regn blandat med snor samlades emellanåt i näsan i mitten på loppet och under en för hård snytning så började näsblodet dessutom att flöda, ymnigt till en början för att sakta avtaga, det höll i sig i ca 12 km, förberedd som jag var så följde en bunt papper i bakfickan på Nybyns IK röda cykeltröja, jag såg väl mer ut som en boxare som kommit tvåa emellanåt. Spurtade med god fart på ett rejält halkigt målgärde för en sluttid på 2.54.57 och målet var avklarat med hyfsat god marginal.

Fot chip

Tankar som passerade i huvudet under loppet förra året såsom "gud vad jobbigt" och "vad långt det är kvar" hade jag aldrig under detta årets lopp, det jag mest tänkt på var "flytta på er så jag kan springa i min fart". Ifjol så hade jag startled 3 (försvarsmakten har del i detta startled), men iår så var jag placerad i 5:an av någon anledning, medans de flesta andra i försvaret fortfarande var i 3:an, synd det, för 3:an hade nog passat fint detta år, tiden kunde nog ha kapats ytterligare 10-15 minuter gissar jag, bara spekulationer, men då man kommer i mål halvt utvilad så blir man faktiskt lite besviken, hur konstigt det än låter.

Ökade i fart hela vägen, utom den mystiska förvarningen sista 300m av nån mysko anledning

 Imål så tackade jag för medaljen och tog genast sikte på en toalett för att äntligen få avlägsna en del slaggprodukter, skönt.

Så mycket slit för denna

 Försökte därefter lokalisera min son ute vid passering 20km, men jag lyckades missa honom så jag fick låna en telefon av en före detta arbetskollega (som jag slumpmässigt sprang på), ringde hem och då hade Eva fått kontakt med Joakim som tydligen hade klarat alla snörena men var vid 6km kvar och hade rejält ont i benen stackarn. Jag gick då till Lidingövallen (ca 1,5km) hämtade ryggsäcken med telefonen i och sen tillbaka till målet (1,5km igen) sen så begav jag mig ut i spåret mot löpriktningen och träffade tillslut på en sliten och illamående 17 åring som stapplade fram vid 4 km kvar skylten. Vi följdes i sakta mak gående hela vägen i den snabbt mörknande skogen, fick oss en flaska cola vid sista vätskekontrollen som lite för snabbt halsades ur vilket resulterade i en kort kräkpaus. Tömningen gjorde dock gott för illamåendet av förmodat onödigt sportdrycks intag, så det blev det lite mer fart på juniorkroppen som efter mycket möda och stort besvär klöv mållinjen som siste man i spåret med en tid av 5h och 19minuter. Joakim var dock inte långsammast, det fanns en del som startat mycket tidigare och tog längre tid på sig i spåret dock. Grymt bra viljeinsats att inte ge upp fastän benen skrek av smärta - Grattis till ett stort mentalt uppsving i prestation Joakim, jag hade personligen förmodligen legat i forsterställning i skogen någonstans om smärtan var hälften av vad den såg ut att vara...men så är jag ju lite vekare lagd också.

Grymt imponerad av Joakims viljeinsats, applåderades av alla i målet

 Ihopsamling av överdragsklädsel och uthämtning av väska och en dusch avslutade löpfesten för 2012 för oss och ytterligare delning av en bulle för transport mot tåget, där jag fick ledsaga in två halv invalider som såg ut att ha kunnat slå rekord i "funny walks".
Hamburgare på ett känt ställe med clown och därefter ilastning i ett nattåg mot nordliga breddgrader. Ynglingarna somnade utan godnattsaga och 11h senare så var vi hemma i Norrbottens Pärla ytterligare ett par erfarenheter rikare.

Om jag räknat rätt i läsartävlingen så kan du Andreas kvittera ut vinsten på Sportaffären, prata med Eva, hon har koll på detta.

Summering av loppet: 1st runekaka fördelat på 3 gånger, en mugg vatten vid 4 st stationer, en gel med 7km kvar, en mugg cola vid 3km kvar. Inte mycket att skriva hem om, men jag gick aldrig tom, inte ens nära, så det var fullt tillräckligt. Ser dock att Runekakan slutat säljas, så nu vete fan vad jag ska stoppa i mig utan att må illa vid fysisk ansträngning.

Nu är det "bara" loppet i fäders spår för framtids segrar kvar på menyn, måndag börjar träningen, idag får det vara vilodag...