Bedårande väder

A1 pass på min CX i det gudomliga vårvintervädret. -1 grad, strålande sol, i princip vindstilla, hur mycket bättre kan snöcykling bli? Det var så vacker och härligt så jag glömde bort att bli trött i ändan till och med.

Fällforsen i bakgrunden

Lite oplogade vägar stundtals, men min Scott imponerar igen och går som tåget, även 105 komponenterna är över förväntan, växlarna funkar helt perfekt och även med snösprut på bakväxeln så knorrar den inte det minsta. Skärmarna hade ingen större funktion idag, men jag hoppas dom dagarna kommer snart, dock behöver jag nog komplettera med en "ego lapp" för att slippa värsta stänket på fötterna.

Bedårande gnistrande snö, man vill inte gå in en dag som denna

Jag kunde lätt irrat runt på vägarna ett par timmar till, men planeringen för dagen sa annorlunda. Repris på Torsdag kan man alltid hoppas på.

Såg förövrigt spåren av en annan cyklist, bedömt MTB med dubbdäck som också tränat idag, vem det kan vara har jag mina aningar om...inga av dom cyklister som envisas med att va inne i Arcus en dag som denna i vart fall. Varför man är där inne då det är fint väder kan jag inte förstå, att man snurrar på i hallen då det är kallt och miserabelt väder är dock en annan sak...men idag?!

Slut för idag, nu står den i garaget och vill iväg på nästa äventyr

"Thermos" flaskan skall dock bytas ut till annan variant, denna är klippt värdelöst, håller inte värmen mer än en vanlig flaska, saften var kall vid första klunken efter 30 minuter.

Norrbottnisk spurtduell

Satt och följde mina kollegors framfart i fädrens spår, mycket spännande att bara titta på mellantiderna på datorn, jag drog upp webkameran på upploppet i Mora då avgörande skedde, Johan Lintzen spurtslog F21 rivalen Andreas Berglund (Andörjan 2:an), dom var exakt jämsides på den nya knölen på upploppet. 4.31 var sluttiden, bra fart för att vara "hobby" proffs.

Själv så körde jag ett test intervall pass, jag bestämde mig för det då jag kikade i träningsdagboken och insåg att jag var sjuk exakt dessa dagar förra året också, tror det blir influensasprutan nästa år...
Samma intervallpass som ifjol som sagt, aningens högre effekt, men också aningens högre puls, vet inte vad jag ska dra för växlar av det, kanske bara att jag tog i lite mer. Nu får jag dock hoppas att det går relativt fort att komma åter till normalwatt och helst öka lite/mycket från det.
Rätt beslut att inte åka ner till Sälen konstaterade jag igen, är helt slut efter en "mesig" timme på cykeln...

Galenskaparna

Jag har ju aldrig haft en CX, men dom få gånger jag cyklat så var det najs träning. Nu då snön smälter, dock ack så lite men jag anar att det blir mer för varje dag och då kommer slasket.
Skärmar kan komma väl till pass då, köpte ett par på Mats råd av erfarenhet, på min cykel så passade dom dock nästan perfekt, bara en kattstrypare behövdes.

Men instruktionen hur man ska montera hade en del att förbättra, påminde mycket om en klassisk scen från det gamla serien Macken där också instruktionen hur de skulle få tillbaka motorn i bilen var lite bristfällig, kika ca 2.20 in i klippet om ni inte ids kolla hela...

Men med lite hjälp av en klipsk son så lyckades vi bra. Visst det ser inte så race likt ut med skärmar, men hellre torr än snyggt.

Smälter

Snön smälter i solen, lite lätt så där. Lite lätt var även dagens skidpass, har nu längtat en vecka i stillheten att får röra på mig en aning. Tog det extremt lugnt, kärringar med stighudar under skidorna  åkte om mig, men skönt var det i den gnistrande stjärnans sken, trött blev jag faktiskt inte alls, men jag höll knappt balansen under seansen. Nya lugna tag imorgon, kanske ett CX pass, temperaturen får bestämma. Motivationen är på topp och längtan att återigen få börja Klassikern är stor, målet för satsningen har ökat en aning, men det är väl rimligt då jag nu förskjutit det ett halvår drygt

Rätt val

Har inte så mycket att pyssla med idag själv hemma i ensamheten, familjen borta och försöker kurera mig själv då blir det en del funderationer på allt möjligt.

Gick nyss en promenad ner till byn och passade på att handla, på vägen dit så blev jag grymt hungrig och funderade på vad jag kunde bjuda mig själv på för kulinariskt, ett skrovmål på grillen slog mig mer än ett par gånger, men i solskenet så snurrade tankarna in på nått godare och om det verkligen är så dyrt med riktigt god mat som dessutom är nyttigare än snabbmats giftet.

 

Gick in på Coop mest för att jag normalt brukar gå på ICA och nu då dom bygger om så blev jag lite nyfiken, stort verkar det bli, tror ICA kommer få hård konkurrens om kunderna. Fick en del ideer på mycket god och i mångas ögon exklusivt fin mat. Jag handlade följande (beräknat på en portion)

- Färsk oxfile 150gr 66:-

- En st lök 2:-

- 1/2 paprika 3:-

- 0,75cl kantarell sås 4:- 

- Ett glas mjölk 2:-

- 1st stor potatis 1:-

Totalt kostnad av 78:-

Ett skrovmål med extra dressing kostar väl i runda slängar 75:- är valet svårt?? Inte numera...jäklar va gott det var...vilken röta att jag köpte så det räcker till två portioner, middagen i kväll är räddad...

 Ang mitt val att inte åka ner till Mora idag har jag också grubblat på ett slag, men nu då jag sitter i soffan och skriver efter att ha gått en promenad på 4km och sedan skottat uppfarten och är HELT slut i kroppen så inser jag att jag gjorde rätt val.
Hoppas på samma fina väder imorgon så kanske jag tar mig ett svagt och lugnt skidpass i solskenet. Amen

Göra som Per Elofsson

Den där 1% chansen inföll inte, det onda i halsen är borta men öm i körtlar och en rinnande näsa gjorde en start omöjlig, det är bara bita i det sura äpplet och lämna återbud. Inte kul på nått sätt, men jag säger som Anna Haag nyss sa i vinterstudiosoffan, "jäklar va taggad man är för sommar träningen redan nu".
Möjligheterna för en bra tid blir absolut inte sämre, utan bara bättre, nu vet jag att jag kommer träna mer skidor inför nästa år, samt att jag kommer nog köra ett par långlopp på hemmaplan som förberedelse, det är satan bra träning det. Lidingölopps träningen kommer också att prioriteras med minst ett löppass i veckan under våren och förhoppningsvis två i veckan direkt efter VR är genomfört åsså är det där där simningen också, mycket att malla in men det ska bli skojs, kanske man kan ta sig i kragen och gå ner ett par kilo också, nu har jag ju fram till oktober på mig för det, överflödiga kilon på cykeln i terrängen här hemma är ju inte så kritisk.
Nä nu ska jag faktiskt ut i friska luften och ta en lätt promenad som får avslutas med lite snöskottning...fortfarande lite lätt irriterad på hur förkylningen utvecklades, men som en känd skidåkare sa "det är bara bryta ihop och komma igen"

Inte riktigt 100

Det har jag aldrig påstått jag varit nånsin, men förkylningen verkar inte heller släppa sitt grepp. Statusen just nu är fortfarande lite ont i halsen, svullna halskörtlar och numera också lätt rinnande näsa. Så chansen till start är högst 1%
Jag förstår frustrationen på världseliten som skall tex tävla i VM i nån gren och blir sjuk, laddat ett år och så får man inte vara med och då skall vi inte ens tala om OS, förstå irritationen. Nu är det inte hela världen för mig, jag har ju lagt upp det så att jag skulle ha möjlighet att kunna ta vasan i slutet av klassikern och istället börja med VR, men ju mer man naggar på marginalerna desto större risk är det att det skiter sig helt. Så nu blir det väl så att jag utnyttjar en av mina livlinor, jag tror jag väljer "fråga publiken" och dom kommer nog ge mig ett "avstå".
Risken är ju också om man tävlar så pass hårt och länge med inte helt fräsch kropp att resten av våren kan bli soppa utav och det är det ju inte värt. Har det däremot tex varit vansbrosimmet och det varit sista grenen då hade jag nog ställt mig i vattenbrynet klar för start.
Ser man det istället på den ljusa sidan så får jag ytterligare ett år att träna klassisk skidåkning, jag hade ju inte stått på ett par klassiska på tio år innan detta årets satsning började för några månader sedan och åker jag nästa år istället så blir det ju till att dubbla mängden med 200%. Sen får jag också avnjuta Lidingöloppet ännu en gång och nu ska jag under 3h, så är det bara...
Spontant så utbrister jag i ett "järnspikar" som pippi brukade säga, men med lite eftertanke så är det nog rätt beslut.

Nedräkning

Klockan tickar och det onda i halsen är kvar, inte lika mycket utan det har avtagit en del. Är osäker på hur jag ska göra inför öppet spår. Resan ner går på lördag kväll, tror säkert jag är symptomfri till dess och kommer garanterat kunna stå på startlinjen på måndag morgon helt frisk, men kommer jag klara tidskravet jag har på mig själv då jag varit helt still i en vecka innan start? Inget optimalt på nått sätt.
I valet och kvalet att åka ner, men åker jag inte har jag ingen chans att klara det, ställer jag skidorna i spåret så finns ändå chansen. Skiter sig tiden så har jag ju fortfarande möjlighet till kravet jag har på mig själv, då får jag helt enkelt avsluta med Vasan nästa år istället, enda smolket är att jag måste springa om Lidingöloppet, men ser man det från den ljusa sidan så kan jag bättra min tid isåfall...
Jag har funderat ett slag på varför jag gick så högt i puls på Andörjan, jag antar att infektionen redan var i kroppen och därav detta fenomen. Jag reagerade flera gånger så fort det blev en uppförsbacke varför pulsen skenade upp till syratröskel direkt och jag fick fisåka fram till det planade ut, men svaret är ju givet inser jag nu

Samma läge

Ingen större skillnad från igår, ont i halsen i övrigt ganska ok. Det var så länge sen jag hade ont i halsen så jag har glömt hur det ska kännas då det är på väg att gå över, blir det mindre och mindre successivt eller försvinner allt det onda som genom ett trollslag över natten?
Surfar just nu runt och letar tempohjälm, jag är ju utan sedan ett tag tillbaka då jag sålt den gamla...lutar åt en Rudy Wingspan, vill ha en kort som man kan kika ner med huvudet utan att man får vara rädd att struten överskrider vägarnas fria höjd på 4,5m samt att jag vill ha hjälmen utan visir. Tanken med visir var kanon med tanke på aerodynamiken men i praktiken så var det värdelöst för mig, svett och fukt och regn gjorde att jag aldrig hade "clear view".
Och som vanligt då man beställer prylar så slinker det med en del annat nödvändigt såsom ett vindtätt halsskydd, kedjeolja, en pocketbok och faktiskt en hjälm till, en racerhjälm. Man ska väl byta dessa med jämna mellanrum då det är lite "färskvara".

Givetvis

Har inte haft en enda sjukdag på hela hösten och vintern men givetvis så kommer den nu, extremt dåligt läge. Jag hoppas givetvis på att tillfriskna under veckan så öppetspår på måndag kan genomföras, men går inte det eller om resultatet blir lidande pga detta så får jag väl ta nya tag till nästa år, inte värre än så, det är ju inte hela världen, är ju inte en så stor fråga som världsfreden eller nått annat viktigt...

Andörjan

Generalrepetition inför Vasan, Andörjan, det klassiska skidloppet på 40km i Älvsbyn. Jag hade en hel del krav och mål på mig själv inför dagen, och jag tror faktiskt jag lyckades med alla, utom gränsfall på ett utav dom.

Bild: Krister Palm

- Inte bli varvad av täten (loppet är tre varv) - check
- Alla varven under timmen - check
- Totaltid under 3h - check
- Inte dricka nån sportdryck (för att testa om det är det jag blir illamående av på längre lopp) - check
- Prova liquid med koffein - check
- Staka mycket som träning inför Vasan - check
- Starta lugnt - gränsfall på check, man dras ju med i alla andras tempo, insåg att då jag var enbart knappa kilometern efter täten efter halva första varvet att det var nog lite väl hård start.
Hade nog kunnat kapa nån minut till på åkningen, men jag tog det väldigt lugnt vid drickat som min fru serverade mig, tackar för den servicen.

Tack Östen på Sportringen i Älvsbyn för vallningen

Grattis Viktor Brännmark till segern, jag hörde du var uppe i täten i princip hela tiden, värdig vinnare, men du höll på få stryk av en H40 kollega till mig...

Resultat för hela loppet finns här...

Bra träningspass, det som tog slut var armarna i diagonalåkningen, men det är helt enligt plan då vasan är mestadels stakning. Snittpuls på 84% för hela loppet, tar nog vilodag imorrn

Henry Ford

Nu står jag i ett svårt vägval. Tar ju en massa bilder då jag tränar och i övrigt också, men mobilkameran är lite kraftlös i sina framställningar. Systemkameran jag har är ju inte att tänka på att ta med mig, då får man ju ha ryggsäck. Våran lilla kompaktkamera har Eva bestämt färgen på så den är LILA, så den går ju bort också, ja sanningen är ju den att den inte skulle tåla en massa väta som den förmodligen skulle utsättas för (men jag skyller på färgen).

Nu finns det ju en hel del finurliga kameror som är vatten/stöt/damm tåliga, men än så länge bara EN som man kan köra med manuella inställningar på, dvs slutare/bländare osv och jag vill inte sitta fast i automatikens våld, jag använder aldrig T9 på mobiltelefonen heller, dom där datorerna ska inte få tro att det är dom som bestämmer, då får det hellre ta lite extra tid...

Nåväl, så valet är till 99% gjort och det blir en Panasonic DMC-FT4, men färgen....lutar åt en svart (eller orange)

 

Ökänd galning

Dubbla pass idag, nån ny tokintervall på trainern som jag inte vet om jag ska köra nån mer gång, men nu har jag provat i vart fall, jag låter det vara osagt vem upphovsmannen är, men det var inte jag.
För att förklara den kort, det var korta och hårda, öppnade lite optimistiskt och fick sota för det, men så är det då man lyssnar på galningar. Men hög puls fick jag, det värmde i träning själen.
Pass två var 4 timmar senare och denna gång ute i skidspåren, även denna gång intervaller och faktiskt med samma tok som upphovsman, och även han med skidor under fötterna. Den för er okände galningen åkte skate och jag nötte på med klassiskt, 4st 1,1km intervaller där vi jagade livet ur varandra. Hög puls igen, kommer nog sova gott ikväll, om pulsen går ner så man kan somna.

Ursäkta den kassa mobilkamera bilden, men jag släpar ju inte med mig systemkameran ut i spåret. Är ute efter nån lämplig vädertålig för att få lite bättre träningsbilder, kommer kanske med lite mer info om det inom kort hoppas jag.

4*4 är 24

Lille John snorade i morse så det blev till att hoppa över det tänkta långpasset på skidorna på förmiddagen, det blev en klassiker i garaget. Om än inte samma film denna gången utan favoriten UP stod på menyn idag. Min meny bestod av ett tänkt 4*4 men blev ett 6*4. Det gick så pass hyfsat och pulsen gick upp riktigt högt så då passade jag på att smida medan järnet var varmt och skarvade på med två stycken till, dock på lite lägre effekt, benen känns kalas det är flåset som begränsar i vanlig ordning.

Vikt-igt

Tänk att det tagit drygt 40år av erfarenhet att känna sin kropp lite bättre. Nu vet man att jag blir sjuk om jag äter dåligt, sover lite och undviker att motionera samtidigt som nån snorig snål jäkel till arbetskollega inte kan vara hemma då dom är sjuka. Så därför undviker jag allt ovanstående, helst arbetskollegor också. Sen att man dras med lite "övervikt" må så va, man är ändå slankare än de flesta halvsnoriga medelsvenssons som har ont i ryggen då dom bär hem halvfulla matkassar med chips och micropizzor.
Har numera skippat den här vikthysterin som cyklister i allmänhet känner, jo jag förstår med all välvilja att det är viktigt om man har det som sitt jobb, men att cykla nån liten uns saktare mot att hela tiden ha den där viktstressen över sig är inte värt besväret.

Jag har inte vägt mig på dryga 3-4 månader, jämfört med förr om åren då man vägde sig var och varannan dag, men som jag nämnde innan så känner man sin kropp numera. Tog en kalkylerad beräkning på hur mycket jag fryser då det är kallt (underhudsfett), hur mycket jag ätit i runda slängar varje dag, hur mycket jag tränat, vilken tid på året det är och hur lagomt stora byxorna och tröjor känns på kroppen och hur fort jag springer de få gånger jag gör det och drar en snabb och avancerad beräkning med huvudräkning och gissade min vikt. Jag var 0,1 kg ifrån...

Fas två i vinterträningen

Dagens tänkta skidpass gick över till ett MTB pass istället. Armarnas tricepsmuskler efter två dagar med långa skidpass och en strålande sol gjorde valet enkelt. Tillsammans med Fredrik och Per så avverkades dryga 4mil i lugn fart, lite körning i början för att få upp värmen men sen var det mest snackfart (knappt). Med rätt kläder så är det ingen fara att cykla ute, jag frös inte det minsta även fast kvicksilvret hade tagit trappstegen ändå ner till -10 då vi startade.

Härligt då det nu börjar bli cyklingsbart och solen strålar så glatt, man får förhoppningar av att det skall bli sommar ändå, men inte än, det är ju som en tjusning att köra med väder som dagens också. Blev glatt överaskad av att mitt nya val av handskar blev en lyckoträff, oftast är det fingrarna som får sig då kylan svider, men idag så svettades jag om fingrarna emellanåt.

Om ni vill läsa Per berättelse från dagen så kika in på våran gemensamma hemsida NybynsIK

En nolla

Termometern stod på exakt noll grader så det blev beslutet skate idag, gillar inte åka klassikt med mediokert eller inget fäste. Öppnade medvetet ganska hårt för att lugna ner mig eftersom, mest för att ändå få lite högre puls under passet då jag visste att jag inte skulle orka med det senare under träningen. 30km blev skörden idag, hyfsade spår emellanåt, mycket kvist och snöhögar som blåst ner från träden, för blåste gjorde det, skidformen var klart bättre innan köldknäppen och det är knappt om tid för att hitta den eller helst bättra på den på två veckors tid, men jag får kämpa på, ny tag imorgon.

En sak som ofta kommer i mina tankar är hur dåligt tränad man är. Kikade på Tour Of Quatar igår och där cyklar dom fort, visst dom har det som jobb, är naturligt selekterade under sin karriär och har fortfarande åldern på sin sida samt dom har alla förutsättningar med kost, tränare, materiel osv osv, men ändå, man är groteskt långt efter, därav mina onda tankar emellanåt, man är helt enkelt skitdåligt tränat. Men sen ser man då på allmänheten i stort då kommer funderingarna i ett annat läge, som idag på skidspåret, en massa motionärer runt om i spåret, jag åkte om en drös, förmodligen de flesta, vissa som ett möte å vissa var lite svårare, blev dock inte omåkt av någon. Oki, skidgymnasiet var inte där, men ändå. Helt plötsligt känner man sig ganska bra ändå, speciellt med tanke på att jag förmodligen är mycket bättre på cykeln än på skidor. Men allmänheten som inte är på skidspåret eller någon annanstans och tränar, hur dåligt tränade är inte dom, förmodligen totalt otränade, fy satan vad besvärligt, tänka att bli anfådd bara av att gå uppför en trapp eller skotta lite snö, usch och fy, hur och varför vill man må så om man förutsatt är helt frisk i övrigt och bara är lat och inte tränar vill säga. Nu kanske inte alla ska sikta på cykla Vätternrundan under 8 timmar eller försöka sig på Svensk Klassiker, men nån form av motion på lagom nivå är väl ändå en bra investering för framtiden och ett skönt liv, men "träningsinsnöad" som man är så kanske jag tänker fel?

Strålande

Äntligen var det då dags för skidor igen, inte en minut försent. Jag behöver alla mil jag kan få nu. Tanken är Andörjan till nästa helg för att få ett fint träningspass.

Dagens bravader gick i grymt kärva spår i -14 grader, hade på test mina tunna tumhandskar på mig men det var direkt överhettning. Så med exemplarisk förberedelse så hade jag faktiskt tagit med ordinarie skidhandskar för att kunna byta efter första varvet. Vädret var kanon och det märks att det blir väderomslag snart, snön rasade från träden även fast det är långt från nollan på termometern.

Jag äntrar nog laggen imorgon också, ja förmodligen hela veckan om det finns möjlighet. Cykelträning får helt stå tillbaka dessa sista två veckor med skidor, var sak har sin tid...

Fan, inga hål

Inte alltid man går till tandläkaren och blir missnöjd för att man inga hål har, men så var fallet idag. Jag har haft vissa ilningar senaste tiden och långt bak i minnet så kom jag ihåg att förra gången jag njöt i spåren mellan Sälen och Mora så tappade jag en plomb kvällen innan start, tänkte inte göra en favorit i repris därför skyndade jag på mitt årliga (som numera är vartannat år) besök till tandläkaren. Men hur mycket hon än sökte så hittade hon ingenting förutom en lite aning blottad tandhals, och jag som hade med lätthet satsat min högra hand på att jag hade hål. Men Lena var snäll och lät mig behålla både handen och en massa pengar och faktiskt även ilningarna. Rekommenderade mig att munskölja med FLUX så kan ilningarna gå bort, vi hoppas på FLAX. Men ilningarna har även nått gott med sig om man ser positivt på smärtan, jag stoppar inte så villigt en massa onödiga kalorier i munnen i dagsläget, så kanske vikten får sig en dust också, vem vet...
Årets sjunde trainerpass blev av nån konstig anledning 5*8minuter, fattar inte hur det gick till, jag hade ju lovat mig själv att åttor är obra för mig med säsongen 2011 färskt i minnet, då jag hade kört en "massa" åttor under våren på inrådan av en envis svåger som bara pratade gott om dessa. Mig verkade de dock inte passa så dåligt som 2011 gick. Nåväl åttorna avverkades inte på nån monster effekt och inte heller på personbästa, men helt ok ändå och trött blev jag utan tvekan. Skidor blir det på fredag, nu är det ett måste att det blir mindre kallt...

Luxiöst

Vilket väder, strålande sol och skymtar man inte asfalten eller är det bara önsketänkande?
Det är dock en liten detalj som gör att uteträning ej blir av idag heller. Så det blir att köra alternativ träning istället, har dock lite skralt med lagomt stora luckor i dagsprogrammet så det lutar åt lyft med vedkorg som blir det hetaste alternativet.

BRAK

Plågade mina undersåtar med cirkelträning idag på förmiddagen, låg verksamhet på jobbet i övrigt därav den möjligheten. Kan det månne va kylan och snöandet som har sin inverkan på detta.
Lite Bröst, Rygg, Axlar, Knän och några tjolahoppsansteg gjorde den dagens träningspass. Så där lagomt tröttsamt för mig och betydligt jobbigare för de flesta andra i sällskapet, som det ska va helt enkelt.

Bright light

Nu går det rejält mot ljusare tider och en helt annan fas i vinterträningen infaller. Den där gemytliga mörkerträningen då möjligheten att vara ute och njuta är mikroskopisk liten, är helt enkelt just nu över. Det blir inte lika lätt att sätta sig i garaget på trainern som en liten Gremlin i mörkret och knäppa på TV:n och kika på en rulle eller nån sportsändning, nu vill man vara ute istället och då får trainerträningen verkligen bli ett måste och är ingenting som sker naturlig. Nu blir det även lite mer påtagligt att man måste grensla nån cykel då och då för att sommarens bravader skall bli njutbara.
Ska fundera ett slag på detta medans fortfarande utevädret är för kallt för att sticka ut nosen och anstränga sig i.
Några intensiva veckor skidor hoppas jag nu på, men sen då mars börjar så är det inte långt till asfalten gör sig synlig, tror jag premiärcyklat på smala däck sista veckan i mars de senaste åren. Hoppas det blir så i år också.

Nu blommar asfalten...

...och det snöar på Mallorca. Ett av påståenden är sant, gissa vilket...

Utpumpad

Min suveräna golvpump gick hädan för ett tag sedan (som ni läsare kanske kommer ihåg), nu har jag fått min nya och nu ser jag helt plötsligt vad jag har för tryck i däcken.

Fyllde upp trainerdäcket och ändrade cykeln för mitt 5:e trainer pass sedan nyår, skandal dåligt måste jag säga i klartext.
Bara för att straffa mig själv så öppnade jag njutningen med 10st fyror med 1minuts vila på 10w högre än senast (länge sedan). Sen så skarva jag på med tre tior på lite lägre effekt, ja i sanningens namn så blev sista tian faktiskt 15 minuter på nästan samma siffror som jag körde fyrorna på så nu är jag rätt slaktad i benen och hoppade inte graciöst av cykeln efter avslutat pass. Seansen blev perfekt, inte för slappt och inte för hårt, en hårfin balansgång på tröskeln då det gick som tyngst, inte över. De jobbigt hårda passen tar vi efter skidåkningen är avklarad och asfalten börjar skymta, ska inte ösa för mycket ur motivationshinken redan nu så den är tom för tidigt.
Mats, om du läser detta så var jag ca 100w lägre i snitt på passet än vad du hade, så förbered dig på att dragjobbet är ditt på VR projektet, men du får inte dra på för hårt så du hänger av oss andra ;-)

Absoluta nollpunkten

Nu kanske det inte är så kallt riktigt som 0 grader Kelvin, men det verkar då inte långt bort då man kikar på Celsius skalan utanför fönstret. Träningen på skidor lyser med sin frånvaro tyvärr, fastän det är kraftig nedräkning mot vasaloppet. Övrig träning är inte heller mycket att hurra för, det verkar som om sirapen i kroppen blivit ännu mer segflytande av det kalla vädret. Nu stundar en hel helg med tennis i Luleå tennishall, dock med undertecknad endast som läktarutfyllnad, så får se om det lyckas klämmas in nått litet trainerpass snart, Tacx:en står och är overksam, den kanske rostar ihop snart.