Arcus i december

Kvällens Arcus cykling lockade ca 12-13 cyklister, dock var jag ensam från oss röda. En hel del okända ansikten för mig, eller så är det bara så att åldern tagit ut sin rätt och jag glömt hur folket ser ut. Jag måste dock varit världens tråkigaste idag, satt i sadeln 2h5min i sträck, sa inte ett ord till nån, grotta bara ner mig i mina tröskelintervaller. Min kväll såg ut så här, uppvärmning, 1*60min tröskel, 10 min aktiv vila, 1*30min tröskel, 5min aktiv vila, 1*10min tröskel, nedvarvning, klädde om och åkte hem. Snipp snabb enkelt men inte smärtfritt. Trött blev jag och omkörd av alla, nu kanske jag inte var fokuserad på de övriga fullt ut, men det kändes som om jag var långsammast av allihopa, men jag kanske har fel. Däremot en sak som jag noterade var Petter, satan så stark, han bara mata på varv efter varv i outtröttlig fart så ingen orkade gå om och dra. Jag ger mig redan nu, viftar med vita flaggan och åberopar mitt veto, sådär grym får man inte va bland oss vanliga dödliga, elit är det som gäller för den gode guldlock, jag orka inte ens ligga på rulle. Vart var Lucia då hon mest behövdes att lysa upp tillvaron, nu var allt i ett totalt mörker för undertecknad. Kanske nya tag imorrn, men det har vi osett och det är knappt spelbart på oddset att jag kommer ligga kvar i sängen.