Mallorca 2014 Dag 13 - Epic

Då kom då dagen då det inte gick övertyga mina vänner att köra lite kortare än vad tokarna tycker, så det var bara ställa in sig i ledet.

Ett berg vi inte besteg

Jag går rakt på sak, vi körde från Palmanova över Nygrensbacken, till Sollerstigningen (min favorit) ner till Sollerbyn, upp Puigmajor (inte min favorit), ner Pugen och upp baksidan på Sollerstigningen, ner vanliga Soller och sen direkt på Orientstigningen, ner till Arlao, Santa Maria, Esporles, Nygrensbacken och hem.
Detta blev siffrorna
Sträcka: 183km
Stigmeter: 3200m
Tid: 7h51min
Tss: ganska prexis 500

Så här blev det

Johan gjorde dagens prestation, orkade genomföra dagen utan att lägga sig i diket i fosterställning och ropa på hjälp. Men nog sög det i benen i stigningarna såg det ut som.

Dagen började med att Röding och Forsberg sprätte i täten som om det inte fanns in eftermiddag. Forsberg ångrade sig redan i dagens första stigning Soller. Det är min personliga favorit och mitt rekord på sub14 minuter verkar stå sig ett år till, ja alltså jag kan inte slå den, men någon annan borde verkligen, cruisade igenom den på 275w
Sen ner till Sollerbyn där det var nån festival av nått slag, där vi gjorde en egen fest och tog oss an stigningen Puigmajor. Jag slog följe med Johan och höll en lagom fart, men vid fiket då det tappert kämpade manen i gul tröja frågade hur långt det var kvar och jag förmedlade att "lite drygt hälften" så sjönk farten som en sten. Jag fortsatte på min inslagna effekt och genomförde resan upp till topp med endast 80% i snittpuls men ändå bara lite drygt nån minut efter en timme. Röding och Riström slog båda personlig rekord.

Så här kul är det då man cyklar Pugen

Tillslut så kom han upp

Sen bar det av nedåt för att direkt på det slå sig an en stigning som jag ännu inte genomfört, Sollers baksida, 7km ren tortyr den också. Johan verkade helt slut medans Röding sprätte på som en tupp bland hönorna och körde om tyskar som om det var ett möte.

Tåget kom och nästan körde över oss

Nöjd King of the Hills

Cool cat

Soller framsida nerförs där en kille i blå trimmad Renault trodde han var Stig Blomqvist okände bror och sladdade i kurvorna. Vänster till Bunyola och stigningen upp till Orient, den stigningen fick Johan tydligen kliva av två gånger och försöka få ner pulsen, men fick bara ner den till 120 slag, tror grabben var trött.
Mat i Orient innan vi styrde kosan mot hotellet. Röding drog och drog medans vi mös i vindskyddet. Nygrensbacken körde vi på lite så där lagom, därefter är det rena glidarsträckningen till hotellet för en väl genomförd dag, den mest minnesvärda vi gjort hittills på ön. Jag har en liten fundering på att klippa 4000m på en runda nästa år, va fan liksom, då vi ändå är i gång.
Proppade i mig mat i hotellets buffé men jag tror inte jag kunde fylla på lika mycket som vi gjort av med, det blir nog tårta i Petra imorrn som får sköta den där sista biten av det "problemet".